Nobelpriset


Nobelpriset. Jag ser på dom som får priserna och känner en oerhörd vördnad. Oerhörd. Jag vet inte var det kommer ifrån men jag känner alltid sådan fantastisk respekt för folk som kan sitt jobb, som har kämpat och gjort något viktigt och avgörande för mänskligheten.

Jag är inte för Kungahuset men det går inte att komma ifrån att den prakt de utstrålar, dessa vackra klänningar och dessa otroliga smycken, är en slags mästerskap i skönhet.

Givetvis kommer detta från min arbetarklassbakgrund, det enkla faktum att min pappa inte fick gå i skolan för hans föräldrar hade inte råd, från min andra sidan av släkten, knegare och nasare och det enkla faktum att jag var den förste i min släkt och länge den ende som fick studera på universitet. En sak som man kan tacka arbetarrörelsen och sossarna för.

Därför, min respekt för kunnighet och människor som arbetar för mänsklighetens bästa är total. Absolut.

I mitt eget arbete har det aldrig handlat om att göra en bra bild. Det har i alla lägen handlat om att lyfta något, påverka för något, visa en känsla som kan användas. Jag har gjort många vad vi kallar politiska projekt, Mullvaden, Skogsnäs osv,,, meningen med dom var ju självklart politisk. Men också en så enkel sak som de böcker jag gör om tex Naxos, min grekiska ö. Det handlar inte om Naxos för mig, utan den viktigaste tanken bakom allt är att jag ska påverka andra människor att ta ett steg, att kanske flytta, röra på sig, komma in i en ny kultur. Det handlar ALDRIG om att ta en bra bild, ALDRIG. Det handlar om att skapa en rörelse.

Det är kanske därför jag är totalt ointresserad av bra bilder, snack om bra bilder. Jag är bara intresserad av vad du kan få för rörelse hos andra människor genom att du tar en bild. Påverka, men också reflektera. Det är allt.

Slutligen är ju all kultur gemenskap. Ett försök till ett möte. Det är vad min fotografi handlar om.


Populära inlägg