Höst blir vinter

Wenke på skidor. Vi köpte plattlagg och skulle bli sportiga. Jag har åkt mycket skidor, tränade hela vintrarna som ung. Wenke har knappt sett ett par. Det blev några fina helger i Lida, sedan la vi av. Jag vaknar sent, klockan 0700. Min fru går till jobbet, softar i sängen. Varannan dag softar jag, varannan dag går jag till gymmet. Egentligen skulle jag helst ha cyklat några mil men man blir så sliten i halsen då det är rått ute.

Jag är i höstens tid, lever ut allt innan jag går in i vinterns tid. Det stora problemet  är att organisera allt arbete man gjort, skära ned, samla det viktigaste i en hög och sedan i fallande skala efter kvalitet och viktighet. Egentligen tror jag aldrig man behöver som fotograf, visa mer än sina bästa hundra bilder. Det där med att man sedan visar de halvbra är ganska meningslöst, men vad ska man göra. Visa bara de hundra bästa, det går fort, vad gör man sedan?

Nu kommer tiden för familjen, det blir några hopplösa veckor innan det lättar. Det är precis  som i veckorna, helgerna är helt hopplösa för en annan men det beror ju givetvis på att man inte behöver några lediga dagar då man aldrig jobbar som vanligt folk.

Jag längtar som en galning till Naxos. Det kan vara stor ensamhet men ensamhet är också ett väldigt kreativt tillstånd. Vinterregnen där har en annan betydelse än här, speciellt då solen alltid skiner då det slutar regna. Det gör något med själen.