El Mundo o Matkultur

Jag fick en tanke på att jag skulle göra något om Erstagatan, men det tog så många bilder så jag stannade med El Mundo och Matkultur.

Sommardag. Min pollensjuka ger med sig. Jag går ut i Vitan och möter Sopåkar-Mora som sliter i värmen. Jag duckar, gömmer mig bakom en bil då han passerar. Han frågar mig alltid i anklagande ton vad jag arbetar med då han passerar med två ton sopsäckar. Jag duckar för det känns onödigt att irritera en så stark och arbetsam kille med mina kortbyxor och sandaler.
Folk hånglar i parken. Sofia kyrka står still och jag hittar en gräsplätt som inte luktar piss och studentyngel. Någon timme senare vaknar jag till liv, vacklar ner till Skåningen. Sorgemusik och mörk stämning. Affe, den godmodige och glade på Vickys livs har dött. Det är sorg på gatan. Jag går in i affären och köper bananer och mjölk som en slags solidaritetshandling.

Kvällarna är vackra i stan. Vi sitter ute runt ett bord på Matkultur. På två år har jag fått mer vänner än någonsin förr på den här lilla krogen i hörnan av Erstagatan och Bondegatan. Kvällarna är som runt Medelhavet. Vi pratar, skämtar och kärleken finns mellan oss. Det är stora ord, men helt uppenbart tycker vi om varandra. Det är samma gäng som syns på Nytorget och på kvällarna går uppför backen till El Mundo och Matkultur.