Jag tror vi måste sätta oss i skuggan, säger min fru. Det är perfekt värme. November är välsignat den här hösten.
Lammen vandrar fritt så det är bäst att stänga grinden. Det äter ju som bekant upp allt de kommer åt.
Jag känner stor inspiration, men det är svårt att landa. Man måste utse så mycket, vilken hörna ska man arbeta i, vilken hörna ska man softa i, var ska man vara?
Tragera, som trakten heter, måste vara en av de vackraste ställen jag sett. Rent, tyst, djurliv och ändå inte bondvischan. Vi har bott två nätter i vårt hus och det är redan vårar hem. Vi är hemma. Märklig känsla, tänk då om ett år då allt är inbott, workshoparna gjorda, nya arbeten på gång.
