Papper och bilder
Jag håller på och skriver en bok. Om ålder, om det lilla hemliga. Det finns många som tror man är på ett visst sätt, o så är man på ett annat.
Jag försöker läsa det jag skrivet på skärmen. Det går inte. Skriver ut femtio sidor. Det fungerar.
Det är som med bilder. Skärmen är en sak, bilder i handen en annan. Det sistnämnda är det som gäller om man ska förstå om bilden fungerar eller inte.
Jag sitter på cykelfiket. Plötsligt stannar en polare utanför. Han har tränat några mil på cykeln. Han fryser om fötterna och vi fikar ihop, bestämmer att första april är vi i värmen och cyklar.
Jag läser det jag skrivit. Fan, vad jag reser. I år, Åre, Sälen, Spanien, Naxos, Italien, Naxos igen,,,det går i ett. Man tänker inte på det, men jag reser mycket, väldigt mycket.
Jag tycker om den här tiden med Lussebullar. Det är nog bullarna jag gillar och sedan början av januari då jag kan tjuväta semlor. Jag är inte mycket för att vänta. All or nothing. NU.
På gården har man satt upp en julgran. Den lutar som tornet i Pisa och har en genomjävlig belysning, typ14 Mercedes halogenlampor. Herregud, vem tänker de knäcka med den belysningen. Grannarna på bottenvåningen kommer att behöva måla sina fönster med svart färg för att stå ut.
Jag läser Tommy Arvidssons beskrivning av foto/bokmässan i Paris. Jag vet inte jag. Inte fan verkar det vara som att käka en schysst middag, mer som att vada i ett träsk av överspända bokutgivare, men det kanske är något att njuta av?
Jag försöker läsa det jag skrivet på skärmen. Det går inte. Skriver ut femtio sidor. Det fungerar.
Det är som med bilder. Skärmen är en sak, bilder i handen en annan. Det sistnämnda är det som gäller om man ska förstå om bilden fungerar eller inte.
Jag sitter på cykelfiket. Plötsligt stannar en polare utanför. Han har tränat några mil på cykeln. Han fryser om fötterna och vi fikar ihop, bestämmer att första april är vi i värmen och cyklar.
Jag läser det jag skrivit. Fan, vad jag reser. I år, Åre, Sälen, Spanien, Naxos, Italien, Naxos igen,,,det går i ett. Man tänker inte på det, men jag reser mycket, väldigt mycket.
Jag tycker om den här tiden med Lussebullar. Det är nog bullarna jag gillar och sedan början av januari då jag kan tjuväta semlor. Jag är inte mycket för att vänta. All or nothing. NU.
På gården har man satt upp en julgran. Den lutar som tornet i Pisa och har en genomjävlig belysning, typ14 Mercedes halogenlampor. Herregud, vem tänker de knäcka med den belysningen. Grannarna på bottenvåningen kommer att behöva måla sina fönster med svart färg för att stå ut.
Jag läser Tommy Arvidssons beskrivning av foto/bokmässan i Paris. Jag vet inte jag. Inte fan verkar det vara som att käka en schysst middag, mer som att vada i ett träsk av överspända bokutgivare, men det kanske är något att njuta av?