Tänker på Patti Smith
Jag kände att det passade kanske mig, det här med rocken och fiket och skrivandet? Men, jag går till gymmet och cyklar en timme istället och då blir inget skrivet.
Vad vill jag säga med det? Att man måste välja vad som är viktigast för en och göra det först på dagen, sedan faller allt isär.
Jag måste säga att jag är bekymrad över den fotografiska utvecklingen. Vad är det man anser vara utvecklingen? Om jag tittar på de Stockholmsskildringar jag sett de senaste åren så är det inget som kommer att hålla i längden därför de är inte beskrivande nog. Den svåra konsten är ju att fylla beskrivningar med känsla och just beskrivning. Inte bara känsla eller beskrivning.
Det publiceras en otrolig mängd bilder men de försvinner ju i samma takt som mobilen dör. Inte fan är det många som sparar sina bilder i molnet eller vad det nu är. Ett sånt agerande kräver medvetenhet om vad man vill med sina bilder.
Jag frågar mig fortfarande vad utvecklingen består av. Personligen tycker jag nog att Matt Black är det enda som lyckats rubba mig de senaste fem åren. Nästan alla fotografer från min generation, mig själv inkluderad, är på ett slutande plan, mest för att vi inte har någon klar plan för vad vi vill med våra bilder. Att ställa ut är ingen plan, man får nog också fråga sig varför man ställer ut. Att ställa ut för att tjäna lite pengar och bli sedd är okey men ingen plan och absolut ingen utveckling.
I botten måste finnas något annat...Matt Black vet vad han vill och varför och därför blir det så förbannat bra.
Jag tänker fortfarande på Patti Smith, jag tänker också på Holleubeuqs bok Underkastelsen. Det som sker med Turkiet och EU börjar lika det han beskriver i sin bok. Att man låter sig köpas av rasisterna för att få en bättre sits själv. Det EU gör med Turkiet ser jag som en jävla kohandel där en halvdiktatur får en massa inflytande för att de andra länderna i EU ska slippa flyktingar. Det är en ganska tveksam soppa.
Jag tänker på Patti Smith. Jag tänker också på att jag snart ska sluta skriva blogg eftersom jag allt mer inser att jag inte har så mycket att komma med, eller att det jag har att komma med inte betyder ett skit, att jag hamnat i ett läge där andra värderingar gäller.
Då kan jag tänka på Margeritte Duras, som nekade att vika ner sig. Jag tänkte också på Croneman på DN, undrar hur länge han får vara kvar med sin kritiska röst. Jag fick en känsla i natt att han åker snart ut ur DN. Jag tänkte på Rocky som blir allt mer patetisk i sin oförmåga att växa upp ur sitt barnsliga mansideal, han blir ju allt mer en ensam, löjlig gubbe i sina serier.
Ja, det var mycket jag tänkte i natt, men det bästa, och det var mycket, behåller jag för mig själv, men Patti och rocken kan jag bjuda på.
