onsdag 18 november 2015

Huset i Monitsia

Morgon i Monitsia. Det sprakar från den öppna spisen och solen är på väg över bergen. Jag läser om grabbarnas fantastiska insats mot Danmark. I Paris skjuts det igen.

Jag är i en turbulent tid, ligger i vårt nya hus, som är ett hus så vackert, 300 år gammalt. Det är två hus, med plats för en 8-10 personer, för framtida workshops och cykelturer, vandringar.

Hela huset och omgivningen är en sanslös skönhetsupplevelse. Utanför dörren hänger apelsinerna klara att plockas. Huset är omgivet av kyrkor och den lilla vägen utanför leder direkt ner till byn, fem minuter bort, med caféer och barer.

Igår var det fem kontor som avverkades. Jag ska inte redogöra för hur det går till att köpa hus i Grekland, men man förstår ju att det inte kommer in någon skatt till detta land. Det ena är att det är tradition att inte betala skatt, det andra är ju, att sätter du in pengar på ett bankkonto med de nya lagarna och förordningarna, som EU bestämt, så får du inte ut några pengar från banken.

Det är absurt att göra ett system där medborgarna i princip inte kan använda sina egna pengar om det inte fuskar, så givetvis fuskar man. Det är ju en självklarhet. Folk är inte idioter.

Solen har nu stigit över bergen, jag går ut på det marmorbeklädda golvet och ser ut över dalen. Jag är husägare, för första gången i mitt liv äger jag något. Det här huset, Huset i Monitsia, blir starten på ett nytt liv, med nya möjligheter.

Solen kommer in på gården, jag vänder ansiktet mot den, solen värmer redan, kommer att bli över tjugo grader idag, igen. Vi har tur med vädret, vi har tur med livet. Vi borde vara lyckliga och vi är lyckliga.