Före regnet och efter regnet

Polarn M och jag åt lunch igår. Han är en mycket etablerad fotograf och det är väl jag också, men det var deppiga män som käkade indiskt.

Vi tyckte båda att vi var usla fotografer. Jag tycker inte jag tagit en bra bild på två år, han var inne på något liknande. Den svenska fotoscenen är ett slags konstant rövslickande och säljande. Allt handlar om att sälja och slicka röv.....

Ja, så gick det på. Inte roligt. Kort sagt så kom jag att fundera på det hela resten av dagen. Vad är det som saknas? Jag kom på det då jag läste Houllebeuqes roman Underkastelsen på kvällen. Otrolig bok. Han drar täcket av allt det som vi omger oss med för att stå ut i livet. Grym författare och så förbannat modig. Ännu klarare blev det då Margeritte Duras spelades upp på tvn  senare på kvällen.

Hur hon först var kommunist, sedan kom att mena att stalinismen måste bekämpas till varje pris. Att hon var vänster, att hon alltid skulle vara vänster, aldrig skulle sälja ut sig,,,ja, det var då jag började hitta balansen igen, började tänka på min roll som kulturarbetare( detta löjliga ord) men vikten av att aldrig sälja ut sig, att ständigt vara på vakt, analysera och strida för sin sak.

Då kom jag och tänka på vad jag saknade igen, i denna rövslickartid. Striden, vikten av att analysera, hålla fast och erkänna vinster eller förluster, respektera....just inom fotografin är det så otroligt lealöst, men det kanske beror på att fotografi har svårt att nå människor på samma sätt som musik eller litteratur. Det är kanske därför det nya ledordet för fotografi är inredning  just nu.

Ja, det finns mycket att tänka på. Det regnar, det gör det och jag har hittat en ny grekisk språkkurs. Man kan säga att jag har att göra.