När det står stilla
Jag dricker Metaxa. Kastraki överraskade med sol och värme. De magra kattorna sprang över vägen. Så magra, så plågade. Vi väntar på ett papper till. I Grekland har man mycket papper. Det finns alltid ett att vänta på.
Xhalki, staden, har tre kaféer, en krog just nu. Jag står och ser på vägen som leder ner till Naxos stora stad. En smal bro, sedan kommer den kurviga vägen.
i Xhalki finns det tre kaféer. Vi sätter oss på den som ser modernast ut, troligtvis oxå den som är dyrast. 20 kr för en espresso macchiatto. Det är som hemma, men jag har nog snart förhandlat ner det till halva priset. På gubbfiket sitter gubbarna inomhus med kepsen på. Det är lysrör som gäller och någon blekvitblå färg på väggarna. Jag kommer nog att hamna där med tiden också.
Jag gillar inte den stilen alls, men allt går i mitt liv. Jag gillar aldrig det traditionella. Jag gillar mest det som rör sig, att det utvecklas. Tex som att dricka espresso istället för något jävla lankigt skitkaffe från Norrland, eller äta taskigt vitt bröd då det finns perfekt surdeg, typ Tyskland.
Jag älskar livet, jag låter som Arja S, men jag gör det. Livet har varit mig nådigt.
Ser att man letar en av terroristerna i Sverige. Han kommer inte att bli långlivad. När det blir sånt tryck som nu då åker man dit, och det med rätta. Finns ingen anledning att lägga några fingrar mellan i det här fallet.
Jag dricker Metaxa, den ultimata drycken. Den smakar mjukt och har tre stjärnor. Det ska inte vara mer och jag ser hur det lyser där borta i dalen.
