onsdag 16 april 2014

Onsdag, lilla lördag.

Onsdag. Lilla lördag. En gång i tiden var onsdag en kväll man kunde tänka sig gå ut och dansa. Onsdag. Lilla lördag.

Jag försöker fortfarande lära mig de här kamerorna jag nu testar. Det tar sannerligen ett tag att köra in sig om man bollar med tre olika kameror på samma gång. Det ska ju sitta i ryggraden, inte i skallen.
Det är sol och sol är ganska marigt då det kommer till digitalt, underexponera är grejen, minst ett steg. Eller ett steg, konsekvent.
Den fotografiska världen är liten. Det är en djävulsk massa som knäpper bilder, men få som lever i bildens berättelser, i böckerna, i historierna som berättas. Historien om ett liv.

Jag försöker berätta historien om mitt och mina vänners liv. Andra berättar historier om sina liv eller far omkring och berättar om andras liv. Såg att Gabrielsson lagt upp en ny fotograf på sin eminenta blogg. Det är fint, samtidigt som jag tycker bilderna han refererade till saknade det vi kallar "det". Bilderna var mer ett önsketänkande om att nå fram. Det är många som plåtar med storformat, stora polaroider osv, man menar att det tekniska tillför något. Kanske, tveksamt, säger jag. Att storleken på neggen eller filerna tillför något. Tveksamt, säger jag igen. Alla jag känner till, inklusive mig själv, som gått från småbild till sex ggr sex eller sex ggr sju eller större, har tappat något på vägen. Corbinj, Mary Ellen Mark, osv osv,, en slags dynamik har försvunnit och ersatts av någon meningslös tråkighet. Jag förstår tanken men resultatet motsvarar sällan drömmen om det nya resultatet.

Jag fotograferade Hammarbymarschen. Jag valde två arbetssätt. Ett dynamiskt, rakt på med 28 mm och mer avlägset, stillsamt med 50 mm. Jag hade en tanke, en gestaltande tanke. Jag hade en tanke om att det hela skulle komma ut som ett dynamiskt fält med lugna punkter.

Fotografi är att inlemmas, gestalta en bild, göra en bild, arbeta med att få fram en bild. Man kan gärna ha ett svalt arbetssätt, osv, men jag tror det är viktigt att inse att de här nya medierna, bloggarna ger oss alla en plats att utvecklas på eller i. Har man en blogg eller är på Facebook så kan man verkligen arbeta professionellt, göra sina egna stories,  skriva sina egna texter, styra och ställa som man vill, berätta något. Jag ser det som en oerhörd tillgång att ha ett medium där man kan kör stenhårt, gör vad man vill och då tycker jag det är konstigt om man inte fattar det, ser möjligheterna, prövar sina gränser osv...

Nog om det. Käka ägg, det lär vara bra för det mesta. Jag reser bort, ses då det blir dags för kortbyxorna.