Innan sömnen

Några blogginlägg längre ner finns en länk till Moriyama. Där ser man vilken helvetiskt bra fotograf han är. Man kan tro att han har tagit bilderna den senaste veckan, men det är några av hans bästa bilder genom tiderna. Vad gör man?  Ja, vad gör man då man konstaterar att visst tar man lite nya bilder, eller bilder på annat sätt, men det är alltid ett sätt som är det som är det rätta, det är alltid en viss typ av bilder som är de som är de rätta, dvs vare sig man heter Moriyama, eller Micke Berg, eller Nisse Ek, så kör man på i sitt eget väl uppslitna fotspår.
Vad gör man då man upptäcker det? Att livet är samma resa, hela tiden. Att visst har Moriyama bytt lite stil genom åren, visst har jag bytt lite stil, andra har bytt lite, men i grunden, exakt samma sak från år ett till graven.

Är det vad som kallas fotografi? Jag vet att jag kan skriva, men jag kan bara skriva på ett sätt. Så här kort. Mitt liv skulle kännas ödelagt om jag skulle måsta sitta och skriva fem timmar om dagen. Det finns viktigare saker att göra: Fika, cykla, skida, läsa, kolla på bilder, plåta, fika igen,,,det finns inget som är viktigt, förutom att finna rörelsen i sig, rörelsen som leder en ut i livet.

Jag tänkte tanken på att jag bara skulle ha tio år kvar att leva. Den tanken sätter fart på en, men vilken fart ska det vara. Ska farten bestå av att resa, eller att avsluta något, eller.,,,,och så blir det som vanligt igen, i de gamla fotospåren, fotspåren,