Ett schema för livet
cykla
gå på gatorna
sitta på café
plåta och skriva
De viktigaste punkterna i mitt liv. Det är i de här punkterna jag ska fotografera. De här möjligheterna. När jag befinner mig i desa fyra möjligheter, som också är mitt sociala liv, så kan jag också prestera och tjäna lite pengar.
På kvällen eller tidigt på morgonen, i den speciella meditativa luften, skriver jag, älskar jag och studerar jag mitt arbete.
Jag har slutat läsa böcker, se på film, lyssna på musik. Inte helt, men inte alls som förr. Mitt huvud är alldeles för fullt med energier som ska fästas på papper.
Jag väljer numera att leva ett liv som jag skildrar. Jag reser ingenstans för att skildra andras liv, utan jag reser för att skildra hur mitt liv möter andras, men jag är alltid i mitten någonstans. Precis så arbetar Henry Miller, Hemingway, Strömholm. Kertesz mfl. Det finns andra som reser för att skildra andras liv, som Mary Ellen Mark, Don McCullin, Salgado, mfl..det är inte heller fel. Det är riktigt bra, men jag väljer något annat. Jag vill ha med de privata aspekterna. Det är viktigt för mig.
Jag har en fantastisk bok hemma, som Sune Jonsson plåtade i Afrika. Jag har fått den av en kvinna som gick bort för inte så länge sedan, men som på den tiden arbetade som barnmorska i den by där Sune Jonsson plåtade. Boken är fylld med hennes beskrivningar till bilderna. Där finns också Sune Jonssons text till familjen. Det är en vacker bok, som plötsligt blev en privat bok med kvinnans egna anteckningar till bilderna.
Pressfoto, som jag känner stor respekt för, har faktiskt prövat det själv och något svårare tror jag inte jag provat på. Att varje dag gå ut, bli utskickad, på sk jobb. Jag ledsnade direkt, just för det var så lite privat och så mycket man skulle göra vare sig man gillade det eller ej. Jag blev direkt utskickad på ett jobb som handlade om att jag skulle plåta en schäfer som skällde om man sa Palme. Ett idiotjobb, vilket jag också sa till redaktören och så var min karriär över.
Jag valde tidigt att leva på mina egna bilder. Det går, om man envisas, men det går. Det har skett någon underlig förskjutning av fotografi idag. Det handlar om bilder, många bilder, bilder som bilder. För mig handlar fotografi om berättelse. Vilken berättelse innehåller bilden. Jag är alltså inte intresserad av fotografi. Jag är intresserad av berättelser. Därför handlar det om att ge sig in i miljöer, leva ett liv som ger berättelser. Det är som att skriva. Man måste uppleva något innan man kan skriva eller plåta. Jag tycker man ska poängtera det mer. Att fotografi handlar om att uppleva något och översätta det.
Ibland är det svårt, det är tomt, då får man vänta på vinden. Jag sitter just nu och väntar i en blå stol, köpt på Konsum i Nyköping för 99 kr. Det är en sk brassestol. Vad fan det nu är, men man sitter lugnt och skönt och vinden kommer från syd. Bara det öppnar upp för en slags upplevelse. Jag kliver upp ur stolen, går in i skuggan och skriver den här bloggen.
