söndag 6 april 2014

Disciplin

Jag brukar tänka på det ordet ibland. Disciplin. Visst är det viktigt. Jag har hållit på med det här i 45 år så nog har jag lärt mig lite om disciplin, men ännu mer om att följa sina instinkter. Jag har lärt mig att man behöver inte jobba så mycket, bara man jobbar intensivt då man jobbar, ser till så saker blir klara. Inte halvklara, utan klara. Det som utmärker de flesta som jobbar med fotografi eller rättare sagt, håller på med fotografi, är att de gör inte klar saker. De håller på, men de avslutar inte.

Att avsluta kräver mod. Att starta kräver bara lust, men avsluta, fy fan. Tänk er ett förhållande som är dåligt. Hur enkelt var det inte att börja, men att avsluta det? Det kräver mod. Samma med konsten. Avsluta kräver mod.

Då är det enklare att publicera en bild om dagen på en blogg och skriva något. Det är varken att starta eller avsluta, mer lite tidsfördriv. Att göra fotografiska jobb, typ ta ett porträtt, är ganska enkelt. Motivet finns där, alla är med på noterna, du får betalt och tiden är angiven. Att plåta sport är fruktansvärt svårt, trots att det borde vara enkelt, men det har blivit en sådan låst tillställning, var man får stå, vem som är stjärna osv, plus att tidningarna sällan visar något mer än de mest enkla, förståeliga bilderna, typ prisutdelningen. I sådana fall skulle jag ta mig en funderare på varför jag plåtar sport. Det måste finnas ett annat forum för sportbilder, så det inte bara blir de självklara, lite tjosanaktiga bilderna. Jag tycker det är bekymersamt för sport är en social företeelse och det sociala spelet borde synas i sportbilderna. Det gör det sällan idag, utan det är nästan alltid prestationen, typ någon hoppar högt över en snöklump(gäsp).

Som sagt, sport är skitsvårt. Ännu svårare är det att plåta på gatan, utan beställare, utan mening och drift. Jag ska göra ett gatujobb åt en beställare nu och jag känner ju direkt hur otroligt mycket enklare det är än att gå ut själv utan beställare osv,,just det att man har någon som vill ha bilderna ger arbetet en kick, en tyngd, ett allvar som man har svårt att uppmana själv.

Nog om det. Idag är det Flandern runt, tror Sagan knäcker Cancellara i spurten. Tror också att jag ska byta till 25mms däck. Cyklingen vill inte komma igång, jag gillar inte att det blåser så förbannat kallt. Jag borde ha stannat i Spanien en månad till.