Jag tänker på det här med bilar. Jag är snart sextiofyra år och har haft bilar hela livet. Jag har bott i bilar, jag har kört mycket bil, motorcykel och kan nog påstå att jag kör och har kört mer än de flesta.
Och ändå har jag aldrig köpt en bil som kostat mer än tio tusen kronor. De flesta av mina bilar har kostat mellan fem och tio tusen. Och de har aldrig krånglat. Min Volvo, som jag har nu, har gått 55 000 mil och går alltid rakt igenom besiktningen. Varje gång jag hyr en ny bil så slås jag av hur jag tycker min Volvo är en bättre bil.
Miljön, säger någon. Helt rätt, och jag kör aldrig i stan. Där cyklar jag hela tiden. I alla fall så gjorde jag en enkel liten uträkning. En bil som kostar säg 350 000 kr att köpa kostar minst fem tusen kronor i månaden. På ett år ca 60 000 kr. Tänk att du bor i Farsta och kör in till jobbet fem dagar i veckan. Du har en kostnad på ca 250 kr om dagen. Minst.
Kul va? Tro fan att det kostar att leva. Det märkligaste ändå är vanan vid en ny bil. Dag ett tycker du den är ball. Tre dagar senare har du vant dig vid bilen och det är skit samma. Du märker knappt att den är ny.
Ja, hur det kan vara, eller hur?
Annars, liten vernissage på lördag, 13 00 på fiket i korsningen Borgmästargatan/ Bondegatan.
