Från min generation.

Ett av de mest frustrerande lägena för en skapande människa är att inte skapa. Att behöva hålla på med annat, vardagligt tjafs. Egentligen vill man bara gå ut genom dörren, ta sina bilder och skita i resten. På något vis har det här med att man förborgerligas allt mer blivit att man sysslar allt mer med RESTEN. Det jag kallar meningslösheterna. Typ umgås, gå på middagar, handla mat, städa, fixa och dona,,,ja, Ni vet?

Ska man göra något, typ fotografera, måste man köra racet från morgon till kväll. Det är min och blir allt mer min enda upptäckt som stämmer här i livet. För en massa år sedan kollade jag igenom Cartier Bressons liv, hur han levt. Jag vill minnas att jag fick det till att han under en lång del av sitt liv var på resande fot i 9 månader om år.

Det säger en del. Eller hur? Tro fan att han tog så många bra bilder utomlands. Han menade att en månad är minimum om man reser någonstans. Man ska ta sig in i landet långsamt. Jag håller helt med. Jag anser att enveckorsresor kan man bara skippa. Då är det lika bra att stanna hemma. Minst en månad, helst ett år, om man ska arbeta någonstans.

Den andra grejen jag inte fattar är hur folk kan resa någonstans för att ligga i solen en vecka. Man reser helt enkelt någonstans för att ligga i solen en vecka. I min värld ställs då frågan. Om det är så jävligt där man bor, varför flyttar man inte till värmen direkt?

Svåra frågor, eller hur? Min polare drog till Åre. Har hon varit där i två veckor nu och se på fan. Hon har redan fixat två jobb och får åka skitmycket skidor på samma gång. Vad är det som inte går? Inte mycket, men som jag sa. Vill man bli en bra fotograf, ja, då fan får man ligga i från morgon till kväll. Om man inte gör det, ja då blir man frustrerad.

Annars, säger jag bara, cykeltidningen Rouleur är det bästa jag sett på evigheter, kanske sedan ETC på åttiotalet.

På bilden Axel Bäck efter han hängt av mig ute i Flaten.