onsdag 27 februari 2013


Jag läser om Eric Clapton. vilken mess till liv och vilka låtar han gjort. Han trodde hans mamma var hans syster, träffade aldrig sin far som också var musiker, snacka om att äpplet faller inte långt från trädet. Den fantastiska låten Leyla skrev han då han var kär i George Harrisons fru. Den var till henne, snacka om att det måste ha varit lite kylslaget mellan Harrison och Clapton.

Eller ta bara då han gav bort sin plats i helikoptern till en annan artist som mådde lite dåligt och den helikoptern störtar med dödsfall. Ja, satan, den killen har bluesen i sig. Det värsta är ju ändå den fyraårige sonen som hoppade ut från 53:e våningen, vädringsfönstret var öppet för en hantverkare ville ha luft.

Ja, Herregud, vad gnäller man om?

Livet går och vi med den.