Jag satt i bilen hem från skidåkningen och lyssnade på radion. Några som skulle gifta sig och det var ingen enkel grej. Då kom tanken upp inom mig: Varför gifter man sig, egentligen? Jag vet en del polare som gift sig, varför vet jag inte, men de har gift sig utan någon större grej. Men, så finns det de andra. De som ska ha en svindyr klänning, tärnor, hela den här otroligt förnedrande prylen med allt som finns i sagorna. Och det kostar en jävla massa stålar och hela grejen är ju i grunden en barnslig kvinnogrej: Man vill vara en slags drömprinsessa.

Jag har aldrig varit med om att en man köpt bröllopskläder för femtio tusen osv, jag har heller aldrig varit med om att en man drömt om att vara någon slags drömprins i sagorna? Har Ni? Hela grejen känns väldigt out of time, väldigt stenålders och givetvis i dessa tider, dessa oroliga tider, så verkar det läggas allt mer stålar på just bröllop.

Bröllopsfotograferna kan tjäna skitbra på att ta dessa förljugna skitbilder på denna, i mina ögon, könsförtryckande ritual. Och då menar jag dockskåpsbröllopen. Jag menar att menar man allvar med sin kärlek så är det väl bättre att ta dessa femtio tusen, eller mer, som dockskåpsbröllopen kostar och lägga dom på en lång resa, skaffa sig lite bildning, uppleva något...

 Den enkla sanningen är ju att man skiljer ju sig i alla fall om tre år,,,så skit samma.....

Kommentarer

  1. Jag har för det mesta tänkt som du när det gäller giftermål. Det ska inte behövas, man kan ändå bara leva från dag till dag och så vidare. Men det beror på vad man har för grundtrygghet i form av sociala nätverk. Har man det på det torra, så spelar det mindre roll. Saknar man ett fungerande familjenätverk, så betyder det formella något. För egen del spelar det mindre roll, men jag har stor förståelse för att man vill bygga upp sitt kontrakterade skyddsnät, och visa för varandra att man s a s står och faller tillsammans, eller snarare om en faller så har den andra en plikt att ta emot.

    Men dockskåpsbröllop - det är ett elände, det håller jag med om.

    SvaraRadera
  2. Ja, just den där invändningen du har, har jag ofta svårt att förstå. Jag tycker det är svårt med trygghet eftersom det är så hämmande, rejäl otrygghet leder längre men är jobbigare att leva med o sedan tycker jag oftast äktenskap är värsta kvinnofällan, att giftas betyder att kvinnan får en ekonomi .

    SvaraRadera
  3. Mja, jag tror kanske vi menar olika former av trygghet. Jag förstår hur du tänker, och håller delvis med.

    Men i vissa fall kan trygghet vara en förutsättning för att man ska våga ta nya steg. Lever man i en relation med någon där man utmanar varandra att genomföra sina drömmar, på egen hand och tillsammans och det inte är några problem med att man sticker iväg ett par månader då och då, så är tryggheten positiv på de flesta sätt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg