Jag satt i bilen hem från skidåkningen och lyssnade på radion. Några som skulle gifta sig och det var ingen enkel grej. Då kom tanken upp inom mig: Varför gifter man sig, egentligen? Jag vet en del polare som gift sig, varför vet jag inte, men de har gift sig utan någon större grej. Men, så finns det de andra. De som ska ha en svindyr klänning, tärnor, hela den här otroligt förnedrande prylen med allt som finns i sagorna. Och det kostar en jävla massa stålar och hela grejen är ju i grunden en barnslig kvinnogrej: Man vill vara en slags drömprinsessa.
Jag har aldrig varit med om att en man köpt bröllopskläder för femtio tusen osv, jag har heller aldrig varit med om att en man drömt om att vara någon slags drömprins i sagorna? Har Ni? Hela grejen känns väldigt out of time, väldigt stenålders och givetvis i dessa tider, dessa oroliga tider, så verkar det läggas allt mer stålar på just bröllop.
Bröllopsfotograferna kan tjäna skitbra på att ta dessa förljugna skitbilder på denna, i mina ögon, könsförtryckande ritual. Och då menar jag dockskåpsbröllopen. Jag menar att menar man allvar med sin kärlek så är det väl bättre att ta dessa femtio tusen, eller mer, som dockskåpsbröllopen kostar och lägga dom på en lång resa, skaffa sig lite bildning, uppleva något...
Den enkla sanningen är ju att man skiljer ju sig i alla fall om tre år,,,så skit samma.....