Days go bye, brukar jag skriva. Idag var verkligen sådan. Vaknade med tanken: Lever jag det liv jag vill leva? Det är ingen bra tanke på morgonen. Kom att tänka på Bresson som la av och plåta i sextiofemårsåldern. Hur stod han ut? Okej, han blev bara sämre, men ändå, att sitta och teckna i 30 år,,,,tänkte också på Strömholm som inte tog många bilder efter han fyllt sextiofem...Hur stod han ut?
I alla fall, solen sken och jag drog iväg till backen. Hopplöst case, vände på parkeringsplatsen. Hade glömt att det var sportlov. Då ser jag också att jag tappat alla nycklar. Shit. Andra gången på en månad. Åker tillbaka, hittar dom på parkeringsplatsen. Puh, sedan återgår jag till tänkandet.
Lever jag det liv jag vill leva? Bitvis, men bitvis inte. I min ålder har man ingen tid att fundera på. Antingen gör man vad man vill göra eller så kan man dö. Det är ungefär alternativen. Jag vet vad ni tänker säga och ni har helt rätt.
På Fiket träffar jag Bengt. Vi snackar Bresson. Bengt säger en klassisk replik. Jag har inte tagit en bild i hela livet som når upp till Bressons sämsta.
Ni fattar, Bengt är ingen dålig fotograf, snarare tvärtom. Bresson är Gud. Nog om det också. Tankarna finns kvar, nycklarna är upphittade och det är sportlov.
Kommentarer
Skicka en kommentar