Från min generation.

Det ska direkt erkännas: Det är mycket jag inte förstår. En sak som jag tex inte kan förstå är varför DN bara  blir tunnare och tunnare för varje vecka som går? Är det för att spara på miljön, mindre papper, mindre avverkade träd, men den blir inte billigare att köpa.

Det jag minst förstår mig på är det som kallas arbetslivet. Detta eviga tjat om att vi måste arbeta mer, medan verkligheten är den att 20-25 procent inte har ett jobb eller lullas runt på genomjävliga Fas 3 och allt vad det heter.

Bara tanken på att stiga upp halv sju på morgonen, komma hem halv sju, jobba så fem dagar i veckan, vara kräkfärdig av trötthet på fredag, supa på lördagen och ha ångest för måndagen och arbetsveckan på söndag. bara tanken på den typen av liv tar helt knäcken på mig. Hur står folk ut? Varför revolterar man inte? Jag har ju haft massor med arbeten genom åren, säkert tjugo stycken, och alla fick mig att bli knäckt mentalt. Allt kändes som ett fängelse för att få denna lön. Idag är det ju sjutton resor värre och jag känner ingen som försvarar systemet. De bland mina polare som en gång i tiden menade på att det var jobbet som var grejen, jobba mycket är bra, de har till och med krupit till korset och erkänner att deras kroppar och psyken pallar inte längre.

Vad är ett meningsfullt liv? Det måste man fråga sig själv och fråga sig oxå om man kan göra några små justeringar hit eller dit för att komma ur greppet, det själsdödande greppet. Det går helt enkelt inte att utvecklas som människa om man jobbar och tycker att man hela tiden är pressad. Det är raka vägen in i döden och inget annat.

Nog om det. Jag är tillbaka i stan och det slår mig hur otroligt många människor jag möter på gatan som har ett plågat uttryck i ansiktet. En press, ett ickeorka. Man ser det aldrig bättre än i Stockholm. I Åre har jag knappt sett ett enda sådant ansikte, på gatorna här på Söder ser jag tio ansikten på en kvart. En avsaknad av ro och lycka och ända ska dessa gator som jag beträder vara de lyckligaste och mest framgångsrika gatorna i Sverige, Sofo, Ni vet. De läckra, snygga, men också lika mycket, det plågade.

Folk blir ofta förbannad då man säger något om arbetsliv, folk tycker man kritiserar, men tänk efter själv. Jämför dig inte med att vara arbetslös, det är en meningslös, ickeproduktiv tanke. Jämför det liv du lever, ditt arbetsliv, ditt sexliv, ditt sociala liv, ditt lugn, din utveckling, din personliga status, med dina drömmar. Var hamnar du?