torsdag 7 februari 2013



David Alan Harvey säger en del bra saker i den här intervjun. I princip säger han vad alla bra fotografer säger. I alla fall de som jobbar på samma sätt som han.

Jag känner igen mig i allt. Det är roligt. Jag är ju i Åre och man undrar vad man håller på med ibland. Men så har det alltid varit för mig. Hela livet har jag undrat vad jag sysslar med och jag kommer alltid till samma slutsats: Jag gör rätt. Inte för att det är enkelt, men jag har valt det liv jag vill leva och jag är beredd att ta konsekvenserna av det.

Just den här sista grejen, konsekvenserna, är viktig att tala om. Hur du än lever så finns det en ljus och en mörk sida. I mitt liv är den mörka sidan tryggheten. Den existerar inte och det måste man erkänna och acceptera. Man får också acceptera att leva på en låg ekonomisk standard för att göra sin grej.

Den andra grejen är mitt arbetssätt. Att jag aldrig springer omkring och fotograferar. Jag har alltid en kamera i fickan och jag har alltid för avsikt att använda den, men jag väntar alltid på fotograferingsögonblicket. Plötsligt kommer det och då tar jag fram kameran. Jag springer aldrig omkring och jagar med kameran. Jag tar det då det kommer.

Sedan är det texten. Det är vad som syr ihop mitt liv. Texten, dagboken, fick jag inte skriva dagbok överlevde jag knappt.

Vad det gäller det tekniska är det enkelt. En nätt vidvinkel runt 35 mm, en ljusstyrka runt 2:0, en snabb kamera och då menar jag inte fem bilder i sekunden utan snabb,tyst, enkel så är det fotografiska tekniksnacket avklarat.