Affe ringde och frågade om jag var på väg någonstans eftersom jag inte skrivit i bloggen. Snällt gjort, men jag bor i ett hus i Åre där de andra domänerna heter typ Coctail-Kussimurran, eller Polisens spaningscentral. En heter till och med Private....kan det vara unga bummare, eller? I alla fall, taskig connection med rymden så ibland struntar jag i det digitala.

En annan sak man rått kan konstatera är att min alster bemöts på ett helt annat sätt på Facebook än här. Mycket fascinerande, men låt oss då gå på dagens ämne: Hur kan SD vara tredje största partiet? Jag menar: Hur man än vrider och vänder på det hela så måste väl folk ha en slags historia i ryggen, ett slags förhållande till Hitler och co? Är det glömt nu? I vissa av SDs kretsar är det ju mycket av den ideologin som härskar. Glöm aldrig det.

Historielös, ja, visst fan är många historielösa. Jag minns min mamma och pappa som jobbade på nätterna med städning, på dagarna jobbade farsan först på ett lager och morsan koka mat på samma mentalsjukhus där hon själv med tiden skulle hamna. Till slut fick de ihop en summa pengar, kunde köpa en lokal och starta en liten skoaffär, en affär som idag brorsan har lagt ner.

Jag minns deras strävan, inte fans det dagis heller. Brorsan och jag låg skavfötters på nätterna medan morsan  farsan städade posten på natten. Vi band stark tråd från våra tår till dörren, så när dörren öppnades skulle vi vakna. Vi vaknade aldrig. Man sov tydligen bra på den tiden.

Jag minns den historien. Jag minns ganska mycket, men jag minns att det fanns en strävan att lära mer, öppna sig, kämpa utifrån det man hade.

Affe frågade om jag är på väg någonstans? Kanske det, vi får se?

Kommentarer

Populära inlägg