Rapport from the killing fields, Furuvik.

En gång i tiden skulle jag göra ett bokomslag. Jag har gjort många. Det skulle vara en älg. Då stack jag till Skansen och stod en dag med äpplen och försökte lura till mig en älg. Det tog några timmar innan jag lyckades få till ett skott( knäpp). En annan lika jobbig bokomslagsplåtning var då jag skulle plåta en slags äppelblommmor, den där speciella sorten fanns bara på naturhistoriska och det fanns bara en blomma kvar. När jag tar fram kameran så blåser blomman sönder, alla bladen singlar till marken, men jag fixar snabbt lim och limmar tillbaka bladen och det blir ett bokomslag till en populär turkisk författare.

Nå, Furuvik, the killing field. En gång i tiden stannade tåget från Norrland till Stockholm i Furuvik. Det var runt midsommar och vi skulle tävla på Solleröns klassiska midsommarlopp i cykel. Då tåget stannade i Furuvik hoppade vi av och sprang till kiosken för att köpa kaffe och godis. Då går tåget plötsligt iväg och där står vi, frånseglade. 

Vad göra? Vi gick till Furuviksparken och kollade på djur. Det fanns fina Bisonoxar där och efter några öl så tyckte vi att vi nog borde hälsa på dom, sno deras vinterpälsar som de skiftat och som nu låg på marken. Så, vi hoppade  över staketen och gick in och snodde en päls var.

Sedan började helvetet. Vi skulle hem igen, våra cyklar var på Sollerön och vi tävlade inte. Då våra ledare frågade hur det gott, mumlade vi lite och snart uppdagades det att vi inte tävlat och dessutom, att vi hade dopat oss med anabola steroider. Det blev avstängning ett år, men det var kanske lika bra det, för jag började fotografera istället. Mina andre polare som blev avstängd. Han blev polis. Så, i Furuvik, the killing field, kan vad som helst hända.