Den blöta pälsen...

Egentligen hade jag tänkt skriva något om den blöta hunden, men jag blev lite halvfull och tanken kunde inte hållas fast. Kanske var det så att samtalet till min som i Warsawa  gjorde att jag kom in på andra banor. På Indiern, det enda stället jag har råd att äta på numera, serverades jag av en snäll, ung kvinna, som inte kunde svenska. Jag kan svenska och engelska, men jag tyckte synd om henne som inte kunde svenska. Hur kom det sig att hon serverade mig? Hon jobbar för att hon måste och hon kan inte svenska. Det är vackert. Hon försöker och vandrar i en ständig osäkerhet.

Min son är utomlands o har planer. Jag återkommer till det. Det som slog mig är då jag bläddrade bland lite bilder är att jag förstår kvinnor ganska bra eftersom jag alltid älskar dom, som kön och kompisar. Men, det finns några saker som ständigt har mystifierat mig. En sak är kyssandet. Varför lyfter så många kvinnor på ena benet då de kysser en. Det är ingen myt, så är det. En annan grej som jag aldrig förstår men kan känna är att då en kvinna blir berörd öppnar hon munnen, inte mycket, men det är en signal, ett tecken.

En annan grej är att många kvinnor som jag tyckt så mycket om, alltid för upp en hand i sitt ansikte då jag tar en bild på dom. Det är så vackert och rörande. Som en hälsning. 

Det är sådana saker jag tänker på då jag sitter och fyllnar till och väntar på min Tikka Sizlar  hos Indiern. 

Min son vill resa, stora städer. Jag har fina, begåvade vänner i stora städer, men jag känner allt mer att stora städer är kapitalismens högborg. De kan ha en viktig energi, skapande, men med tiden och framför allt nu, är den energi som behövs en lugnare, enklare. Stora städer har mantrat: Jobba hårt, bli något. Det är ett mantra jag inte tror på längre. Förr var det kanske farligt att inte jobba hårt. Mina föräldrar jobbade hårt, de kom från fattigt läge, men vi som har allting skulle jobba mer på att utveckla det mänskliga och de små behoven, närheten. Jag tror tiden för att jobba hårt som karriärmål är över. Kanske är det så att det vi sökte, sex timmars arbetsdag, mm, kommer att komma en annan väg, en helt annan väg. Som en överraskning för att det går inte längre att jobba hårt, det är omodernt och människan är inte gjord för det. Lusten måste återerövras.

Det är dom tankarna jag har där jag sitter och dricker en öl och väntar på en Tikka Sizlar....en softare livsstil.

Jag har givetvis fel, men jag tröstar mig med en öl till. Ibland får världen gå under. Det viktiga är att se brasan brinna i hörnet och acceptera att man ligger i ett annat hörn och att det är helt okej.