Juldagen, den stilla dagen.

Juldagen är en stilla dag. Jag funderar på vad jag vill göra? Jag vet vad jag vill göra. Jag har som två olika drömmar.

Tittar först på bilden med Christer S och mig. Den är lite vacker. Den där jackan köpte jag på secondhand och det var min skid och fotojacka i många år. Massor med fickor och ända en fräck jacka.

Jag tog bort kameraremmen på min kamera. Jag vill inte ha några remmar på mina kameror. Jag kastade också de objektiv jag hade, tre stycken och behöll ett, 20 mm, motsvara 40 mm. 

Jag har insett vad som fungerar.

Vad är drömmen? Drömmen är tillståndet man försätter sig i. Just nu är drömmen Naxos, ett lite svalt hus, en tillvaro där jag bara ska skriva. Bilderna får komma som dom vill.

Den andra bilden är ett familjeträd, min frus familjeträd. Jag har blivit den i familjen som ska ta en bild då vi träffas. Det fungerar bra, jag har ju mobilen. En bild blir tagen och ett minne blir till.

Annars, tror jag inte mycket på fotografin. Det är precis som med litteraturen. Jag söker mig bakåt. Jag tittade igenom Fejan, om man slår på bilder, mina bilder, puh, så många och så mycket bra.Och texterna, och sedan kollade jag på Anders Petersen, Kungen. Den oerhörde Mästaren i min generation. Hans arbete är sanslöst, och så snäll han är, dessutom.

Strömholm och Sune Jonsson var mina favoriter i den förra generationen. Gudomliga, Anders P i min generation. 

Det är ändå så viktigt att berätta, berätta och berätta. Utställningen på Nationalmuseum är lätt årets bästa fotoutställning. Formatet och berättelsen. Fantastiskt. 

Jag funderar fram och tillbaka vad och hur man ska publicera sig, visa sig och det stora kruxet är de sociala medierna. Egentligen ska man UPPTÄCKAS, inte bomba medier med sina bilder. Just detta bombande handlar om att få ekonomi, inte bli upptäckt. Egentligen skulle man bara köra på och sedan fick man bli upptäckt av en publik. Då blir man älskad.

Jag har nog varit älskad, av en del, men lika många avskyr mig, framför allt i finkulturen och ändå har jag fått de finaste stipendierna, så det är något som inte går ihop. Nu har jag slutat bry mig, jag väntar på att bli upptäckt,,,hahaha, lite roligt faktiskt, men min dröm är någon annanstans...där borta i det hemliga, ,,brådska skymmer sikten, typ,,,,det rullar, det rullar,,,juldagen går över i något annat. Jag har skapat ett minne, kanske flera minnen. Det räcker, en dag kommer minnena att glida ihop till en slags stilla hav av dofter. 

I morgon har vi fortfarande julmat. Vilken gåva, men sedan börjat något annat. Vem vet?