Keith Richard och Strömholm

 Cooksucker blues. Såg filmen om Keith Richard på Netflix. Fan, vilken cool snubbe och så snyggt risslad. 

Jag sa det till min fru, att Keith R var snyggt risslad. Skaffa dig bara inte en hatt, svarade hon. Richard är verkligen en bluesman och familjeälskare. Mitt i filmen kom det en sekvens och jag tänkte: Stones är verkligen Robert Frank och jag undrar om inte den biten var från Franks Cooksucker blues..

Igår var jag och testade mig, kanske sista året efter jag opererat bort min njure 2018. Det är en pärs, inte röntgen, men det mentala. Det är sällan så mycket som står på spel som vid dessa koller. Livet kan få en helt ny riktning och det är väl därför jag får sådan oro i kroppen sista veckan innan man ska testas. Det är helt enkelt ett stålbad för psyket.

Vad vill jag vara, egentligen? Författare eller fotograf? Går det att vara båda? Jag kom fram till att jag vill vara en berättare, en skrönikör. Just det, skrönikör.

Jag var ju en slags dokumentärfotograf men har allt mer gått över till att vara en fotograferande skrönikör.

Strömholm sa att han inte var en dokumentär fotograf. Lite konstigt uttalande. I princip allt han gjorde, från promenaderna i Paris, LA, transingarna, och nu senast konstnärerna i Paris är ju dokumentärt. Han var ju konstnär också, men det blir man ju oftast genom att lyfta ur en bild ur ett större sammanhang och sätta den på vägen.

Inte för att det har någon som helst betydelse, foto är foto och musik är musik. Genrer betyder ingenting.

Läste om Ekis Ekmans äventyr på Arbetaren. Känns helt absurt, vad hände? Jag har jobbat så mycket för Arbetaren syndikalisternas tidning och det var en underbar arbetsplats och nu. Man tar sig för pannan?

Jag tänkte efter vad jag har skrivit. Förutom bloggar som lästs  nästan 4 millioner ggr, så har jag ändå en slags längre texter i tidsplan och allt kan läsas här på min blogg.

1. Charlies sista resa, som utspelar sig i Sthlm och Spanien, på sjuttio och åttiotalet. Sök på Charlies sista resa här på bloggen så kommer texten upp.

2. Fotograferna. Boken jag skrev om fotograferna i Stockholm och som kom ut på Kartago förlag, slutsåld. Kan köpas på antikvariat, texten finns också här på nätet i Charlies sista resa.

3. Min prostata, en liten bok om min prostatacancer, finns också i Charlies sista resa, här i bloggen.

4. Meltemi.. Det senaste, mina grekstories, , sök på Meltemi

Sedan finns det massor av böcker man kan köpa på Blurb uppåt 25 stycken. Jag har ju gjort ca 25 böcker på förlag och 25 på print on demand, Blurb,,,Dagar utan mening är en bok man kan köpa, annars gå in och kolla på micke berg  blurb. Alla mina böcker på vanliga förlag är slutsålda.

Jag, har precis som andra kollegor i min ålder, 73, hamnat lite på sidan. Vår storhetstid kommer att komma tillbaka, allt kommer och går, det är som om tidvatten måste skölja rent, skölja bort och rensa upp. Vågorna börjar resa sig och slå emot land igen. Det längtar jag efter. Annars var Keith Richard behållningen och den stora och väldigt påverkande saken han sa var två saker: Man kan bara fortsätta på den väg man börjat...dvs inte ge upp. Och sedan sa han: Min familj är otroligt viktigt, min fru, mina barn, mina barnbarn.

Det var starkt och det var påverkande.