Den blöta hunden

 Den blöta hunden. Det finns mycket i mig som är hunden. Nästa år kommer jag att försöka lämna de sociala medierna för ett tag. Jag tror det är på upphällningen. Jag tror inte heller det kommer något annat i första taget. Det är det som är problemet. Vi har låst in oss i livsstilar som bygger på att vi inte umgås. Jag vill komma åt det, vill komma till punkten att samtal ska ske tillsammans.

Jag kommer att skära ner. Jag vill skriva en bok, igen. Jag har länge känt att fotografi är meningslöst som det presenteras nu, men så såg jag Strömholmutställningen, då insåg jag att fotografi kan leda till något och fylla några hål i livet. Men, det måste vara på den nivån. Det andra, det mindre begåvade, släcker elden.

Det är lite vad det handlar om. Därför är hunden blöt, en blöt hund kan frysa men ingen eld kan ta tag i den och den rör sig för att få tillbaka värmen. Hungriga vargar jagar bäst. Eller brådska skymmer sikten.

Det finns ett problem ned att bli äldre, att man känner att man inte är klar, men man måste också jobba med insikten att man aldrig blir klar. Måste klara av tanken att brådska skymmer sikten. Att det som blir, det blir.

Det är svåra insikter. Det blir som det blir. Någon frågade mig: Hur gör man en bok? Jag tänkte svara med den långa versionen, men det är precis som med att man blir för tjock. Man äter för mycket och rör sig för lite. Det finns inget annat svar.

Vad det gäller hur gör man en bok?  Man börjar och sedan fortsätter man.

Tack för 2022.