Om att upprepa sig

Jag älskar den här bilden av Henry Miller på Hydra. Han påminner om mig, eller givetvis, jag påminner om honom i samma ålder. Här är han runt fyrtioåtta, född 1891 och på Hydra 1939. Han är en av mina stora förebilder. Jag kan inte komma förbi att de gamla författarna, precis som fotograferna, skåpar ut det nya. Knappt något kan jämföras med de gamla författarna,,,tiden, stilen, texten,,,

Märkligt och ännu värre blir det ju med fotografin. 

Jag har en dålig vecka, veckor, arbetsmässigt. Arbetet har legat nere helt enkelt. Theo Ellias har skrivit fint om vikten av ensamhet i det här jobbet och hans text är helt sann. Det är ju sannerligen ingen ny tanke, alla som hållit på med konst i alla tider, har konstaterat samma sak. Ensamhet är ganska mycket ett måste. Jag läser om den kinesiska konstnären  Ai Weiwei i DN. Otrolig berättelse, en självbiografi som är så fascinerande och stenhård att man baxnar.

Henry ser mager ut. Det var jag nog också då jag var fyrtioåtta, bodde med Tina och fyra barn i en stor lägenhet på Söder, billig hyra och utsikt över en park. Sedan fyllde jag femtio, 1999, och livet blev lite mer komplicerat.

Tänker på Strömholm och arbetet. Han var en som organiserade, varje dag kolla i neggpärmarna, på så vis får man klart för sig vad man har i lådorna. Såg att JH  visade en bild på sitt arbetsrum, massor med neggpärmar, massor. Jag har slängt alla negg, minst 80 pärmar med negg. Jag lessnade helt enkelt, sparade kanske tio pärmar, eller mindre, det ryms in några lådor. Eftersom jag inte tror att fotografi har någon framtid, det som har en framtid är telefonknäppandet och det är en framtid som kontinuerligt raderas. Själv känner jag inga skyldigheter att bevara något för framtiden. Det som finns, det finns i dessa få pärmar och i mina hårddiskar, men allt kan brinna och allt kan gå sönder och försvinna.

Många gånger har jag tänkt: Jag kastar skiten, allt, så slipper jag alla problem. Vad man än frågar mig kunde jag säga. Du frågar mig nu, varför inte för tjugo år sedan. Gå och dra något gammalt över dig.

Jag bläddrar genom mina hårddiskar, det är fyra stycken, i princip samma bilder på alla, de är backuper, men jag kan ibland tänka tanken, tänk om alla kraschar i samma sekund? Haha, jag skulle inte deppa, är inte lagd åt det hållet, Skulle faktiskt inte bry mig en sekund.

Jag återgår till bilden på Henry, han är fin. Bra kille, skrev som en Gud och kunde snacka. Sånt tackar man för.