life on an island

Life on an island.

En gång tiden sa en kompis följande till mig då jag sa att jag ville bo på Naxos. Du kommer att ångra dig. Det är inte som semester.

Hon hade fel. Att bo på en ö i den grekiska arkipelagen är bättre än jag någonsin trodde.

Men först. 

Jag är priviligerad. Jag är pensionär. Jag har en sk fattigmanspension, en pension som ligger i det lägsta skiktet, men jag är frisk, jag är bildad, jag kommer från ett land som värderat jämlikhet och demokrati och jag har ett ganska öppet sinne.

Jag har lite pengar men jag kommer att jobba, jag älskar att jobba och jag kommer att jobba så jag överlever intill min sista sekund i livet.

Det är utgångsläget för mig personligen.

Jag tillhör en grupp människor som lever annorlunda var du än är. En slags artist, utan chef, arbetstider, men med disciplin. Ett slags kamratgäng och detta kamratgäng har alltid varit det viktigaste för mig. Vi jobbar på förmiddagen ofta ensamma, söker upp de andra kamraterna till lunchen någon timmes chat med dom och så jobbar vi på eftermiddagarna, ofta ensamma igen och kanske träffs vi på kvällen på någon krog för ytterligare lite snack polare emellan.

På en ö som Naxos, skiljer min grupp ut sig från de vanliga sk Naxosborna. De är mer bönder, mer religiösa och har betydligt mindre utbildning. De lever sitt liv, våra vägar korsas och vi är trevliga mot varandra. Det är inte mer än så. Det är ingen större skillnad mot att bo i Norrland och vara omgiven av en massa konservativa bönder eller jägare. Våra vägar korsas även där, vi snackar och accepterar varandra, men den stora grejen med en ö som Naxos är att den också är internationell. Du får impulser och influenser överallt ifrån, olika länder, olika människor. Den enda plats i hela Sverige som kan matcha Naxos i det avseendet är ju Gotland. På sommaren. På Naxos är årstiderna också viktiga. Sommaren är hetsig, dagarna delas in i bad på fm och kanske bad på em, lång siesta och varma nätter. Sedan kommer hösten och vintern och den tidiga våren, arbetstiden då allt sjunker in i tystnad, ensamhet, kontemplation.

Sedan finns det en annan grupp, förutom locals och de sk artisterna. Turisterna. En gång i tiden var det kul med turister, men nu är turisterna alla öars värsta fiende. De är som gräshoppar, har i princip bara tre önskningar i livet, bada, bada bada, sola sola och gå omkring som idioter o knäppa med sina mobilkameror.

Turismen har betytt ekonomi, men nu börjar nackdelarna ta över. Infrastrukturer kollapsar, vatten tar slut, det finns inga bostäder till lärare och locals för allt är airbnb, samtidigt som denna hord av mobilknäppare gör att de flesta butiksägare blir ganska less på mänskligheten.

En annan oerhörd fördel med en ö som Naxos är prisnivån. Jag kan inte leva som jag vill i Stockholm. Det är för dyrt. På Naxos kan vi äta ute någon gång i veckan utan att gå under ekonomiskt,,,kanske 150 kr var för en måltid med vin och efterrätt och raki. Sedan naturen, vädret, allt på en grekisk ö är så laddat. Det är fruktansvärt känsligt. Den enorma skönheten, ljuset, hårdheten gör att alla känslor exploderar inom en. Det är helt skyddslöst. Det är en nakenhet som kommer i dagen som man inte kan värja sig emot. Allt är i kubik här. Vad du än känner så är det megamycket. Alla som varit här säger samma sak. På gott och ont, glad, ledsen, arg, lycklig, allt är mycket, mycket starkare än i Sverige. Jag fattar varifrån mellanmjölken kommer då jag är i Grekland.

Så, ja, det var inte som semester. Det var mycket, mycket bättre.