Det här jävla livet,,,,

 

Det här jävla livet är underligt. I går kväll gick jag på middag med en fin vän, lite enkel mat, två glas vin och hem.

Kvällen var sval och vacker och jag tänkte på att jag lever nog ett fantastiskt liv. Sover som ett barn, nio timmar och vaknar till sol. Rummet är sagolikt, öppnar luckorna och sätter på fika, återvänder till sängen, ligger en timme, min fru ringer. 

Allt är toppen. Lycka. 

Lördag, lite städdag och för första gången på hela sommaren känner jag en semestervibb, åka och bada, softa.

Går över gården, träffas som av ett slagskott, får nästan svindel. Vad handlar det om? Varför och när och hur? Går tillbaka in i huset, hämtar kaffe och sätter på mig dunjackan för att trots att det är varmt blåser det galet mycket.

Hur länge är man med i matchen? När känner man sig nöjd? När kan man sluta strida,,,,jag sitter en timme eller två på taket. Det blir långsammare varmare, till slut går jag in och hämtar ryggsäcken med en handduk och vatten och drar till havet.

Ensam på fem km strand, helt ensam. Robinson Cruse och jag. Jag lägger mig i en sanddyn, tar inte av mig kläderna, bara ligger där och hör havet. Jag kollar på en läcker väggmålning. Hon ser ut som alla kvinnor jag varit med. Alla mina kvinnor har något gemensamt. Även om en del varit blonda så har de sett ut som latinos, ett mörkt drag. Väggmålningen är underbar. Jag tittar länge på den.

När, var och varför? Det finns inga svar. 

Jag åker hem, räknar upp allt som fungerar, min fru, en bil som funkar, ett arbete som funkar, nästan. Vad kan man begära som artist? 

Gör en lunch, startar datorn, organiserar en utställning på hundra bilder, omöjligt, jag hamnar på två hundra. Jag har varit med om för mycket i mitt liv, men ändå. Hundra är måttet. Det blir kvällens uppgift.

Var, när och hur?