Äventyret

 Man e ganska trött. Jacken liksom skenar omkring som de vill i pallet just nu. Har inte dragit igång någon brasa här i bergsbyn mitt på Naxos. Det av en enkel anledning. Har ingen ved. Det är tio grader på morgonen och 24 på dagen och så slocknar det långsamt. Inne i kåken är det som ett kylskåp och ute är det varmt. De här stenhusen kräver en chaufför som kan lira med dororna så det blir rätt temp annars blir man rökt snabbt.

Ja, kolla bruden, det är min ogifta fru, sedan några år min gifta. Stilen, liksom, antingen ser hon ut som hon är bilskolelärare eller så ser hon ut som den här svenska rallyföraren, en kvinna, som körde Mercedes. Jag minns fortfarande i ett lopp då dom dragit ner bommarna för tåget skulle komma, men det sket hon i. Bara brakade igenom. Ewy Rosqvist. Hon körde Mercedes tillsammans Ursula Wirth.

Jag skulle kunna dra några storisar om hur vi, min polare Christer och jag, körde rally med hans farsas Mercedes. Men, jag besparar eder.

Nå, i morgon ska jag äntra ett skepp o bege mig till ena annan ö. Bara för omväxlings skull. I mitt liv är det perioder, episoder, som är mitt liv, även om jag nu i mogen ålder börjar uppskatta mer ordnad tillvaro.

Det är många polare som får hjärtattack och stroke så jag tog reda på lite och läste in att choklad och rödvin i lagom mängder gör under för pumpen och nu har jag lagt upp en träningssession som går ut på vin, choklad och träning, blandad med mjukgörande tabletter ska bli min nya diet.

Jag tror på den. Idag tog jag en tremilare i bergen. Det är fantastiskt, det är som den magre boxaren från Huddinge brukar säga: Ett pass är aldrig förgäves.

Så på sydfronten intet nytt, mer än att ön långsamt går in i vila, att jag igår badade ensam på en fem km lång strand. Vattnet var ljuvligt. Det är dags att släcka ljusen, slå igen luckorna och låta natten ta ens själ i besittning.