Mellan de andra bilderna...

Jag har alltid trott på den privata berättelsen. Den som man gör så den blir allmängiltig. Det vanligaste sättet att fotografera är det anonyma, men alla mina hjältar, ja till och med Bresson, ( på sitt sätt) har berättat om det privata som lyfts upp till det allmängiltiga. Strömholm, Frank, Ed van der Elsken, Danny Lyon, Petersen och nån till. Jag har väldigt få fotografiska förebilder, just för att de flesta fotograferna är för anonyma. I alla fall, bläddrade på Fejan och plötsligt ramlade alla bilder jag publicerat upp där, närmare tusen, eller mer, men jag plockade ut en del. 

Helt okorrigerade osv, men ändå: de berätar om ett liv och det är i mina ögon det enda som betyder något.