Det blir aldrig som förr....

oktober 13, 2022

Det blir aldrig som förr....

Vivi, älskar den här bilden. Jag bodde högst upp i huset, 7:e våningen, utan hiss. I köket kunde jag gå ut genom fönstret och ha taket som veranda. Kolla telefonen, skrivmaskinen, året måste vara 1979.

TuffLena, skulle röka då hon drack öl, Underbar människa.

Tina, jobbade på Vagabond och gav mig skosnören i ett pris då jag hade gjort ett bra reportage. En av de viktigaste människorna i mitt liv.

Håkan och jag, barndomskompisar. Hängde ihop länge. Han skrev, jag plåtade.

Moderna, en av de odödliga kvällarna.

Channa och Greg,,,jag bodde i kollektiv med Greg. Gärdet.

Karina och polare,,,Karina och jag har haft mycket roligt. Ytterligare en skitrolig och underbar människa. Numera träffs vi oftast i grönsaksdisken på Kosnum.

Jag plåtar i Kungsan. Tack för bilden.

Wenke och jag gifter oss. En bild som alltid gör mig lycklig. Vi gifte oss på Jannes gård, nedanför kyrkan och prästen var Hammarbyare och V-politker. Sedan skingrades de grå skyarna och Hammarbylopper kom igång precis som vi startade festen.

Ringis, den blonda kvinnan. Gick bort alldeles nyss, En hemsk förlust, älskad av alla. Varje gång jag gick ut genom porten på Katarina bangata så kunde jag räkna med att se henne på Blå Lotus. Inte mer, det känns som en vacker kullerstensgata har blivit av med några av sina viktigaste stenar.

Nyopererad för prostatacancer, Fricken tog en plåt, sedan skrev jag snabbt en bok om det hela.

Berlin, Uwe, var konstnär och vinkännare, hade en krog. Hängde där och ställde ut där och när jag hade vernissage var det en kvinna som frågade om jag var Sean Connery,,,

Tiden går, Lillan Wenke och Eva,,,jag gjorde ett reportage till DN om tre tuffa brudar som gjorde en Fanzine,,,de var bara snälla och fina, sedan kom jag 19 år senare att gifta mig med en, medan de två andra hyrde min lya då jag var på reportage i Sydafrika och de spelade på mina congas så grannarna blev galna.