En blick kan förändra allt

Ett rum med marmorgolv. Jag vaknar, lätt irriterad. Vet inte varför, men kanske handlar det om känslan av at livet rinner ifrån oss, eller mig, kanske bättre att inte blanda in några andra i det här. Inte generalisera. Men, det tid vi lever i är fan det tristaste jag upplevt i hela mitt liv.

Moralismen är sanslös. Egot livsviktigt. Tråkigheten monumental. Man kan snart lika gärna dö, men man lever ju på hoppet.

Simon tyckte jag skulle plåta på en fest. Det kan han ha rätt i och jag är nog en av de i det här landet som är mest skapad för att göra det. Jag har den personliga utstrålningen som gör att jag kommer åt lägena. Det finns massor med fotografer som plåtar typ på en fest, men de är bara fotografer, jävla snikare, snoare, man går ju på en fest för att ha kul och om man är skicklig så plåtar man i ett flöde, samtidigt som man hånglar, festar och har kul. Kameran finns inte.

Det är inte många som klarar det. Igår såg jag minst fem skitbra bilder, men jag tar dom inte. Varför? För att jag är förbannad på hela fotografiutvecklingen. Det spelar ju ingen roll vad man gör, det går ändå inte att publicera det. Var ska man göra det? 

Det är en slags meningslöshet över det hela. Det är som att laga mat och slänga maten innan man ätit den, det blir några kycklingbitar över(Insta och Fejan)  men allt det goda åker i soporna. Man lagar inte många sådana middagar. 

När jag skrollar Facebook, tex, så vad är riktigt bra,,,jo oftast de gamla bilderna, typ Gorm Valentins fenomenala bilder från 70-talet. En konsekvent, fantastisk fotograf. Varje gång det dyker upp bilder av honom så är kvaliteten sådan att man riktigt rycker till.

I princip menar jag att fotografin är död, i alla fall den fotografi som jag gillar, sedan finns det en massa fotografi som är annorlunda och sedan en del som kräver en A4 för att man ska förstå, men generellt så hade fotografi sin storhetstid på sjuttio och åttiotalet, det som kommit efter är ett långsamt sluttande fall.

Vem skulle inte vilja plåta som Ed van der Elskens Paris, men om det inte går att publicera, so what? 

Vad kommer de stora institutionerna med ? Nationalmuseum, Strömholm, Kulturhuset Mary Ellen Mark, Fotografiska Hasse Gedda,,,och sedan då,,,Alla dom levde i en tid då det gick att publicera sig, alla dom hade sin storhets tid 70-80-90. Idag finns i princip ingenting. Fotografi är dött.