Där gatan lutar, Rozalia.

 Gatan lutar och undet mitt bord är det kullersten. Rozalia, en restaurang i Exarchia. Jag kom precis till Aten, tog den perfekta tunnelbanan till Omonia och sedan är det 8 minuter till Hotel Exarchion.

En dusch, det var en konstig tripp. På Arlanda var det som Monty Python. Hundra man före mig i säkerhetskollen, inga problem, men det blir problem då nästan varenda en börjar med att plocka ur sin dator, ta sig skorna, klä av och klä på, ha flaskor med vätska i och få gå igenom röntgenbågen fem ggr för man inte tömt fickorna. Göra allt fel som kan göras fel.

En vakt kollade in mig och en affärskille, öppnade en lucka i avskärmningen och skickade oss genom Fast track.

Sedan var planet halvtomt, säger det. Halvtomt. SAS kör med Balkan Air och de planen är nya och låter konstigt vad de än gör, piloten var fladdrig och personalen såg ut att vara fjorton. Inget jag bryr mig om. Jag är fatalist. 

Brödet kommer in, det är trettiofem grader varmt och det är inte varmt. Det drar ett stråk av frisk sälta genom gränden. Brödet är en välsignelse. Hur gör Grekerna, hur gör de som så ofta lyckas välsigna sin husmanskost. En mat som man äter överallt och man levereras med så mycket kärlek och stolthet och kyparna, vet inte hur många de är, men alla gör sitt jobb med kamratlig touch, proffsigt, ett snack och sedan är de borta.

Ja, de svettas, men inte mycket. De går ett maratonlopp på en dag och jag blir så satans sned då jag tänker på alla kafèer i mina Södermalmstrakter där folk inte kan göra kaffe. 

Jag får in maten och en öl, Mamos. 

Åh, jag dör, jag är så satan trött, sov inget i natt, Planket i helgen, det har pågått saker hela tiden, plus att jag lämnade min fru för ett tag, men då jag sitter här, ser den lutande gatan, smakar på krogens Namn; Rozalia, det är en kärlekshandling. 

Jag tror greker har krogar för att leva, för att umgås. Jag får känslan av att vilja gråta, precis som jag grät i Söndags då Billie Holliday sjöng Strange Fruit. Men, för helvete, vilken kvinna, vilken röst, vilket budskap. Stenhårt.. STENHÅRT. Den och Ebbas/ Staten och kapitalet är de hårdaste låtar som gjorts, men Strange Fruit sliter en i bitar. Den är skoningslös. 

En kvinna äter klart framför mig och begär att få ett Paketti, det som är över i ett paket. För att ta hem. I Grekland tar vi alltid hem maten efter vi ätit om det blir över. Grekerna är ett fattigt folk, de vårdar maten. de älskar maten. De har tränat på det här sedan Antiken, de vet hur man lever.

Kyparn kommer ut och slänger lite ord med mig. Han känner igen mig sedan förra gången då jag och min fru åt här och han frågar givetvis om henne.

Jag älskar det.

Jag får glass till efterrätt. Allt kostar elva euro. 

Jag har fått mat, slängt käft och fått en religiös upplevelse. Jag lämnar 2 euro i dricks, sedan går jag hem. Poliserna står i sin kravallutsrustning utanför mitt hotell. Går in och sätter på Acn på 27 grader. 

Det kommer att bli en skön siesta.