Det började på natten...
Jag höll mig från att se nyheter och läsa tidningar. Det går inte längre. Jag vet hur vi/ jag levt i sjuttio år. Jag vet att det finns andra sätt att leva på.
Min fru är lycklig. Ljusfest och galen måne. Hon är uppe och tänder lyktor, som ett lockande spöke i natten.
Kom o titta, säger hon och vi ser lyktorna brinna medan det svartnar på Årstaviken och Ravepartyt sakta kommer igång.
Jag väntar i våran korsning, precis där vi bodde. Sedan kommer hon, min kära, gamla flickvän, fyrtio, kanske femtio år senare. Hon säger hon läser allt jag skriver, så jag säger Hej, och hon berättar om de galna breven jag skrev från Indien.
Ringvägen är som en lite skitig gata i Paris. Min vän försvinner och jag försvinner för att just skicka bild till Frankrike. När jag kommer tillbaka, sitter den långe vännen där. Han har haft ett helvete ett tag men det flesta goda överlever striderna och han är på väg att bli sitt gamla jag. Det värmer, det värmer oerhört. Ibland tappar man de goda, inget är givet och det är då det känns förjävligt, men idag är det de goda vinnarnas dag.
Hemma hör jag barngurgel. Den lille har anlänt, framtiden. Jag tänker att allt börjar med det lilla, tänker på Hemingways första bok som inte sålde mer än knappt hundra ex innan något skedde. Eller målaren Bengt Lindström som slog igenom över en natt.
Man vet aldrig var stigen börjar men den börjar alltid i det lilla. Det kan man säga med säkerhet. Jag kollar väskan, allt är med. Det är konstigt men allt är med. Det är inte mycket, det är snarare lite bagage, men som jag sa: Allt börjar i det lilla.
Kommentarer
Skicka en kommentar