Det sägs att man vänjer sig...
Jag åkte till stranden igår vid 16-tiden. Alldeles för tidigt. Helvetes hett, helvetes mycket folk, helvetes vågor. Det sistnämnda gick bra. Tjugo minuter, sedan därifrån. Om man ska vara på stranden i sådan hetta måste man bygga ett parasoll. Jag nekar, en timme max, tre dopp och iväg.
Det var en hård natt, drog mot 30 grader inomhus, trots att jag riktade fläkten rakt emot sängen var det ångestladdat. ACn har gått sönder och jag vill inte köpa ngn ny, försöker komma på andra vägar. Minns hur jag då vi hade vårt lilla ställe på Stelida, kunde bli 35 grader inomhus då man skulle lägga sig, två fläktar och stängda fönster, då gick jag ofta ut och vattnade taket, fyllde det med vatten och hoppades att kylskåpseffekten skulle dra ur värmen ur huset.
Rapport kommer. Vi får se om jag lyckas med det annars får jag sova i vårt andra hus där det nu bor hyresgäster, men som sticker om ett dygn. I det huset finns det AC överallt. Bli som en fiskpinne en natt.
Valet, det går som det går, men det jag tänker på ofta är hur mycket vi i min ungdom investerade i samhället, i tron att vi skulle göra det bättre, mer jämlikt, men jag måste erkänna att det verkar som det var meningslöst. Det verkar som Sverige, vi, är oförmögna att ändra någonting. Miljön, boendet, skolan, skatterna, våldet.
Det känns inte bra alls. Ta bara det här med skolan, nu ska S sätta till en utredning till, om vilka som driver och tjänar på dessa friskolor. Det finns ju massor med journalister som gjort det redan. Läs några artiklar för Guds skull.
Under min 73 åriga livstid kan jag bara se några framgångar. Den viktigaste är väl att man kan bilda familj i vilken konstellation som helst. Det är vackert, sedan kom feminismen och ett tag såg det ut som om det var på rätt väg, men jag tycker fan kvinnorna på sjuttio, åttiotalet var friare än idag. Idag är en massa vedervärdiga influensers idoler för unga kvinnor. Där allt handlar och behaga och fixa med sitt utseende. Varför gillar man inte riktigt häftiga kvinnor som gör något? Jag minns fortfarande bruden som tycket Blondinbella var fantastisk. Jag frågade henne: Varför det? Jo, hon startar företag. Jag var tvungen att fråga: Vad då för företag? Hela hennes liv är ju en film, uppdiktat och hennes företag handlar ju bara om att lura på dig en massa skit.
Hon höll inte med mig och Blondinbella vet vi ju hur det gick för....och för mig som man, så är den här kvinnliga fixeringen vid att anpassa sig och lägga allt krut på utseendet smärtsam. Det är nog det plågsammaste i vår tids utveckling, mer än det hemska våldet osv,,,
En annan sak jag inte fattar mig på är hur folk gnäller om att det är för dyrt. Jag vet människor som tjänar 40 000 kr i månaden och gnäller om utgifter. Man kanske skulle inse två saker, att man kan inte köpa allt och att en sådan månadslön är minst, eller tre ggr så stor, som min pension och jag har hus, bil, scooter och lever som en kung, men jag konsumerar bara kaffe. Det är perfekt. Livet är något annat än att konsumera.
Nåja, ska inte bli grinig. Läser strax ut Blue Nights med Joan Didion. Någonstans påminner hon om Slas, stor smärta och upprepningar. Hon har ett ovanligt rått språk, inte så hon svär men hon ryggar inte för någonting.
När jag läser hennes böcker och läser hennes bakgrund till filmen Panic in Needle Park, en park där folk knarkade ihjäl sig, så tänkr jag på boken och filmen Bahnhof Zoo, en annan ytterst rå bok och film. Jag var också i Zurich en gång i tiden, i en park där alla tunga narkomaner fick hålla till, fick sina droger under kontroll osv, en hemsk upplevelse, men för att gå tillbaka till Didion och sextiotalet och Woodstook, tex, så knarkades det alldeles för mycket. Alldeles för mycket.
Detta förbannade hasch förstörde så mycket, men ändå tror jag hela knarkindustrin som finns i de kriminella nätverken borde förstatligas. De skulle strypa inkomsterna för smålangarna. Inte för att jag tror att vi får mindre missbrukare, jag hatar hasch, meningslös drog där alla blir mer eller mindre dumma i huvudet, men vi skulle få stopp på en massa kriminalitet.
De tunga drogerna däremot är ingen enkel visa. Fy fan, jag känner en hel del narkomaner, kände, skulle jag kunna säga. De dör nästan allihopa. Tacka vet jag öl och vin, berusande droger som är överlägsna på alla sätt. De flesta blir glada och snälla och de är starkt ångestdämpande,,,
Om man vill se den svenska alkoholpolitikens mest sorgliga baksida så ska man gå på strandpromenaden här hos mig. Folk från alla länder, men två sorters människor utmärker sig. De engelska, ofta sönderbrända och jävligt aggressiva, och de svenska, det enda människorna i hela världen som går omkring på en krogggata med bakvända kepsar, bara överkroppar, skrålar och dricker bärs de köpt på snabbköpet. En tragedi att skåda.
Kommentarer
Skicka en kommentar