Monday, dagen som startar drömmen

 En katt, en jävla katt. En svart dessutom, måste man spotta tre ggr nu?

Jag hade en diskussion med en ung dam. Hon skulle göra sköna bilder. Hon var superentusiast, drog igång som ett jetplan på en krigsfregatt i Medelhavet. Och sedan föll hon i plurret. Inspirationen dök, dog, försvann.

Man måste förstå att det är det eviga som gäller. Inspiration är kopplat till arbete, inte till sömnen eller kaffet,,,Ja satan, alltid denna eviga fråga.

Inspiration? Det är ju ofta så att inspirationen är roligare är resultatet, men, MEN, resultatet är det som får oss att växa, VÄXA, känna STOLTHET, över oss själva.

De enkla vägarna är de enkla vägarna, men de enkla vägarna är inte det enkla resultatet. Det enkla resultatet är ofta ett resultat som kommit till på oplogade, krångliga vägar.

MOD är allt. Kärlek också. 

Så, nu har jag läst ur Bibeln för er. Tyvärr hittade jag inte något att hetsa upp mig på i den blekfeta morgontidningen. Fan, inte något sug ngnstans. Det är ju hemskt då morgontidningen rasar ihop efter trettio sekunder.

Kollade på Zlatan igår, verkar vara i en jävla form, Jesus och ilsken dessutom. Lovar gott för svenska landslaget.

Någon frågade mig varför jag tyckte det var så kul att plåta analogt? Kommer Ni ihåg Dogma, en glugg, en kamera, en film. Gillar sådant, då man måste skapa, bara inte flytta energin mellan prylarna. Dessutom ledde det analoga fotograferandet, som är ytterst effektivt och snålt, max två knäpp på varje grej, en rulle på tre dagar, till att jag hissade upp mig, hornen växte ut i pannan och jag gick direkt på målet. Inget trams med massa slösande av kort.

Fint va? Och då blev det digitala också mer roligt, som en tävling. I vänster bröstficka digitalen, i högra analogen och sedan blixtsnabba val. Kände mig som en krokodil i smutsigt vatten då motiven rusade emot mig. Hugg in bara.

Såg klart filmen om Palme, inte bra, alls. Det var dock sorgligt att se hur poliserna schabblade bort det hela fullständigt, på ett nästan medvetet sätt. En ren skandal  och inget annat.

Ja, nu är det igång igen. Jag kallade förr november för kopieringsmånaden. Då gjorde jag 100 stora utställningsprintar och sedan blev det väl en femtio kvar. Numera är november den stora stickmånaden. Man bokar tid för att kroppen ska få sig en omgång hugg i vänsterarmen, covid, flunsa, lungpajsmedicin och sedan ska jag köra mina cancertester.

Halleluja, jag brukar säga att jag är lika vanvårdad och tilfixad som Akropolis.  Men, lika förbannat satte jag rekord uppför backarna på Naxos. Man är helt enkelt omänskligt stark, eller så är jag dopad, men jag märkte att då jag slutade med kaffe på förmiddagen satte jag nya rekord i alla backar och troligtvis handlade det om att jag hade bråttom till fiket och dagens första java.

Annars på tal om analogt, så fick jag en Leica M4 av en polare i veckan och nu ringde en vän i Grekland o sa att en Leica M6 med 35mm, väntade på mig på grannön. Jag är redan på väg tillbaka.