Att ge och få....

Jag har verkligen grymma kvinnor som jag är mentor åt. De brinner av en slags inre glöd. Det är så förbannat fint att få jobba med sådana människor. Nyfikna, kanske lite försiktiga, men glöden som brinner är omöjlig att släcka. 

Livet.

Idag plockade Josefine fram sin Contax G2, svart med en 28 mm på,,,, jag gick fan i golvet. Jag hade en sådan en gång i tiden och hela känslan kom tillbaka. En kamera så bra, men framför allt, så vacker att man kan lägga den under kudden. Jag gick direkt ut på nätet och tänkte. Jag ruinerar mig ta mig fan, nu ska jag köpa tillbaka en sådan kamera. Kvaliteten, skönheten, en verkligt verktyg för en som tar det här på allvar. så långt ifrån det här digitala plastjoxet som finns. Men, ack, vilka priser.

Så smäller det till i mailboxen, jag får något, fina Sofia, som är en av de tre systrar jag umgås med på Naxos skickar bilder. Så vackert, så glad man blir då man får bilder. Och jag tittar, hon är ju utan tvekan underskön, en kvinna i en av sina vackraste åldrar, men jag tittar på min skjorta, förbannat snygg. Min fru har bra smak, jag får skicka ut henne och köpa en ny skjorta åt mig, säkert second hand ,men vad gör det, ja, satan, vilken dag.

Underbara mentorsögonblick, en Contax G2, och bilder från fina Sofia på Naxos och så denna skjorta. Jo, jag glömde ju en annan sak. Jag fikade med de ljuvliga bojsen and girlsen på Twang, lika jävla läckert som alltid.

Keep going, folks,,,,livet är inte längre än trettiosex rutor på en Tr-x, så fokusera,,,