Det stora fiaskot

 Vi landar på Arlanda, en ganska okomplicerad segling över molnen är till ända. Jag är snart hemma, jag ställer mig i en kö, andra ställer sig i samma kö, då vi ska lämna planet. Det är en evighetslång kö och den leder ingenstans. Efter en halvtimme inser vi att det är en kö till andra avgångar.

Äntligen kommer jag från Arlanda till stan. Det är samma känsla, alltid samma känsla då jag kommer till Stockholm. Hur härligt det är att se alla dessa vackra människor överallt. Kliver av i Skanstull, hämtar min  analoga kamera på posten och njuter av att gå längs Götgatan och kolla in på krogarna. En sak är klar, de lite mer ruffiga ser betydligt roligare än än de mer snobbiga kring Nytorget. Jag ska byta krogar framöver.

Hela vägen hem har jag haft planen klar. Min fru jobbar, är borta, så det blir indiskt, sedan ett bad och därefter ut på krogen och träffa lite polare.

Allt går bra, utom krogen, rena fiaskot. Passerar en massa krogar, inte en polare någonstans, inte en enda. För tjugo år sedan hade jag kunnat träffa femton polare på den här rundan. Nu, ingen. Det gör mig direkt deppig. Nästan irriterad. Sätter ord på det jag redan vet, att mitt Stockholm har dött. Ledsen blir man, sedan går jag till Konsum, köper en chokladkaka och tunnbröd och går hem och dricker the.