Komplexitetens tidevarv

Jag förstår att jag har en del tics då min fru berömmer mig för att jag stod, som hon sa, alldeles still i trappan och såg lugn ut.

Vi följde med några polare som tittade på en lya i Hammarbyhöjden. En liten trea, kö i trapphuset, less som fan blev jag, kände det hela som en förbannad förnedring, ja, förbannad blev jag, men jag stod still och det tyckte min fru var bra.

Sedan gick vi och fika och det var trevligt. Jag parkerade min racercykel utanför kaféets stora glasfönster och det går tre minuter, sedan faller en full jävel rakt in i rutan, över min racer.

Jag hade fått en bulle och satt med thekoppen och sket i det hela. Rutan höll och fyllskallen togs om hand av några polare.

Det var en söndag, sedan gick jag hem och läste DN. Den tidningen lyckas alltid reta upp mig. Den är så jävla präktig, det är dit eller dit men aldrig dit. Utslätad. Nu var det två brudar som hade tagit upp en massa plats för att de skulle publicera en brevväxling om en sk influenser. Jag försökte läsa, hängde inte med. Och så är det ofta. Verkar som den moderna genrationen är så förbannat intellektuell, så mycket snack och inget göra.

På Konsum träffade jag min goa gamla kompis, en skön brud som är chef för en rejält stor skola. Hon hade presenterat ett papper om skolans skryt, ni vet sådant där man kör ut då man vill få veta vad en skola eller ett företag står för. Det vanliga ljuget alltså.

Nå, när hon presenterade utkastet var styrelsen missnöjd, ville ha en massa ändringar. Hon gjorde som de ville, men styrelsen var missnöjd. Då lackade hon till, hämtade upp ett gammalt skrytpapper som de använt för fem år sedan, la in det till styrelsen och alla var glada. Ingen jävel reagerade ens på att det var gammalt dasspapper.

I say no more.

Var till tandläkaren. Jag är livrädd för allt i vita rockar, blodtrycket skenar, jag kan inte sova natten innan. Tandläkaren var en trevlig liten brud men en lika trevlig sköterska men lika förbannat åkte guldtanden ut. Det är den tredje tanden jag loosar på två år, börjar fundera på implantat, 40 lakan för två. Det är ju omänskligt. Jag tog bort en njure, helt jävla team, tre dagar på sjukhus, kamp för livet, ,,,900 kr,,,

Pensionerna och tänderna, det ena måste upp, det andra ner.

Det är minus fyra, går på bolaget, tjackar två boxar vin, till vernissagen. En sak har jag lärt mig efter runt hundra vernissager, mina egna alltså, att vissa kommer och bälgar i sig vin, tror en vernissage är något jävla party. Sådana fyllskallar ska hållas kort, därav max två boxar på tusen pers, först till kvarn och resten är redan historia.

Det är grått och minus fyra. Man snackar om inspiration? Igår gick vi hem från Hammarbyhöjden, det var inspirerande att gå i skogen, slippa se folk och hantera halkan. Jag är nog en väldigt larvig människa men jag mindes hur det var då jag var i min primetime, typ 17 bast. Man träffade en brud på dansen, tog en buss med henne en mil utanför stan, sedan hånglade man en timme, dörren stängdes och man fick gå hem till stan, mitt i natten, vi treblecket, det var minus 15 och man hade dansskorna på sig, kanske inte helt nykter. Man kom hem med isig pung, stopp i pisseriet för det hade frusit ihop och knoppa tre timmar, sedan klev man upp, tog på sig skidorna och körde två mil i skogen, till en stuga, drack varm choklad och körde hem i isiga spår.