I väntan på Annie L..

 Ibland känner jag mig som Hunter S Thompson. Han var länge min favoritförfattare. Hans bok om Hells Angels är ju helt grym, eller valreportagen han gjorde. Även storyn då han skulle skriva om Muhamed Ali är fenomenal. Och då jag tänker på honom, tänker jag på Annie Leibovitz, vilket team. De två ute på jobb för Rolling stone, den bästa blaskan på den tiden.'

Vilket gäng.

Jag älskar tysta porträtt. Då jag kom tillbaka till det analoga så blir det bara sådana här bilder. De är enkla att ta, en slags mental övning. Man tittar på varandra, det strålas mellan mig och den jag tittar på. Vi kanske till och med älskar varandra, kanske är det för mycket sagt, men vi tycker om varandra. En bra början, sedan lever det korta mötet i all evig tid på jorden.