Den första bilden....

 Den första bilden? Den översta av de här bilderna är från tiden då jag började anse mig vara fotograf, 1969. Jag hade köpt en Nikon F på Hornsgatan och det hängde med ett tele, eller en femtio mm glugg. Kommer inte ihåg, men jag satte omedelbart på en blommig tejp på kameran. Det var ju hippietider och jag  hade blommiga jeans, utsvängda blommiga jeans.

Där satte det igång på allvar. Jag vet inte var jag bodde, kanske på Blekingegatan, kunde klättra upp på taket och se över husen. En fin tid, ganska kallt, mycket ångest.

På tal om ångest, idag stod det i DN om hur bra träning är mot ångest och jag är det perfekta exemplaret. Under trettio år hade jag grym panikångest, men jag hade ett motvapen. Träning, träning och träning. Ju jävligare ångesten var, desto hårdare träning. Det räddade mig. Det finns i min bok ingenting som klarar av ångest bättre än hård träning och jag hade fruktansvärd panikångest. Det styrde hela mitt liv och enda chansen att orka var att träna och det hjälpte. Varje dag utan träning var ett vågspel, varje dag med träning var en lugn dag. Endorfinet, känslan av att ha gjort något, är mycket bättre än piller, sorry to say.