En semla och moralen

Jag kan säga det direkt. Jag vill ha en semla. Jag går till Konsum och köper en semla. På Konsum träffar jag H, en kompis i min ålder. Jag förstår mig inte på honom. Han är en sådan där som har mycket mer pension än mig men på fiket dricker han bara vatten och läser andras tidningar. När jag frågar honom varför han aldrig tar en kopp kaffe svarar han: Det dricker jag hemma.

I alla fall. Jag förstår lite och kanske förstår jag allt mindre. Han går med mig runt på Konsum då jag handlar. Vad dyr mat du köper, säger han. Ja, svarar jag. Jag skiter i vad det kostar, man blir i alla fall blåst. När vi kommer till kassan tar jag en plastpåse och då frågan han varför jag tar en plastpåse? Ja, vad fan ska jag svara? Ska jag balansera krubbet på huvudet hem, eller?
Det är ju inte så bra för miljön, säger han. Varför har du inte en påse i fickan?
Ja, säger jag. Varför har jag inte en påse i fickan? Kanske för att kineserna startar upp 500 nya kolkraftverk de kommande åren, eller för att jag inte hade tänkt gå till affären just nu, eller kanske är det så att jag skiter i om jag tar en plastpåse eller ej då och då.

Var går gränsen för idioti, frågar jag rakt ut i luften.

Han verkar inte ha något svar på det. Vi lunkar hemåt. Han, mannen som bara dricker vatten på kaféet och jag mannen som inte har en påse i fickan varje dag. Det som kvarstår är frågan om var går gränsen för idioti?

När jag kommer hem äter jag min semla. Mums, jag är ganska hundra på att om ett år kommer det en ekologisk semla som kostar tio spänn mer och alla skäggiga typer och deras magra kvinnor kommer att köpa den, för den är ju Gudskelov ekologisk och alla har givetvis en påse i fickan hela tiden. Det pågår ju så klart till det kommer något nytt rön, tex att man kan få köpa en jacka med inbyggd påse och den kommer att sälja som fan tills nästa nervösa rön dyker upp.

Efter semlan känner jag mig ganska mätt, en om dagen är lagom och jag funderar på vad som är viktigt i mitt liv.

Att vakna med en kvinna som tycker om mig på morgonen
Att få vara i värmen
Att slippa sopsortera. Hur kan vi hålla på med något så korkat?
Att slippa fundera på ekologiskt. Varför tar man inte bort all sådan idiotmärkning och ser till att all mat är bra?
Att ha en bil. En bil är den ultimata friheten. Att inte ha bil är okreativt.
I innerstaden behöver man ingen bil men tänker man sig något utanför tullarna är det kört. En bil är ett måste.
Jag kollar på elbilar och då fattar man att miljörörelsen är en klassklyfta. Det är bara de med fett med stålar som kan köpa ekologiskt, ha elbil osv. Priset på en elbil är ju rena skämtet, kostar ju som alla bilar jag köpt genom hela mitt liv, dvs ungefär 15 stycken. Och var ska den laddas. Ett veritabelt oförskämt skämt, men det är klart vi ska ha en elbil. Det är bara att ta ett lån på 300 000 kr så blir det bra.
Jag vill alltså ha en bil. Ska jag bo i Sverige eller bo utanför stan måste jag ha en bil. Jag älskar bilar. Och cyklar.
Varför inser folk inte att de inte behöver så mycket stålar och varifrån kommer det här att man MÅSTE. Jag MÅSTE...en slags religion som hör ihop med att man ska ha en påse i fickan.

Flygskam,,,, det är en slags absurditet i det. Alla mina kompisar är supermiljöaktivister och ligger på nätterna och har flygskam och lika förbannat är de både nu och då i Thailand, Kap Verde, Spanien, Belgien, USA,, o halleluja, knulla er själv i röven.  Vad är vitsen med flygskam om man i alla fall flyger och vad är alternativet? Sitta på ett tåg tills du  blir pensionär för att du inte ska ha flygskam?

Nej, jag käkar upp min semla, fet lär man bli också, men fan så gott. Jag kanske skulle gå till fiket och se om polarn är där och dricker vatten?