Baskern försvann

Ibland drömmer jag drömmar man inte ska snacka om. Såg Kalifat, tvserien, som är förbannat bra, men också hopplöst sorglig. Det är då jag ser sådana serier som jag får drömmar om att ta saken i egna händer. Flera kvällar har jag funderat på var min Kustjägarbasker är?  Det började med att jag fick den årliga inbjudan till Kustjägarveteranerna. Ser mig själv kliva på en snabbgående patrullbåt som ligger bakom Nordiska, sedan lägger vi ut och drar iväg i fyrtio knop och plastbaljerna för fyra miljoner rämmar i sömmarna då vi blåser förbi på utsidan. Man får tillbaka sin gamla Ak4 med lösplugg och skjuter vilt då vi passerar moderattypernas bryggor på väg ut till Korsö.

Men, jag gick och träna istället. Bredvid mig satt den fina damen och cyklade så långsamt, långsamt. Hon har ett vackert leende, mycket vackert och skönhet består även om man är över 70 bast. Hon cyklade fortfarande på då jag gick hem, tog en kaffe och softa lite. Jag får så förbannat lågt blodtryck efter träning numera. De säger att 120/70 är ett bra tryck. Ärligt talat så börjar jag betvivla det på en gammal get som mig. Man får för mycket blodtrycksfall, ofarligt men lite skakigt då det kommer.

Skit samma, käka bananer. Läste mina böcker jag köpt. Houellebecqs senaste. Serotonin. Jag har läst allt han skrivit. Mycket bra, mycket sorglig, men den här boken var i mina ögon väldigt rolig. Garvade rejält åt hans dysterhet. Hans grundläggande livsinställning är ju att det finns inget att göra mer än att göka, men så tar han antidepressiva piller och då försvinner den möjligheten också. Varför petar folk i sig antidepressivt. Så många tappar sexlusten. Det är ju enklare att träna varje dag.

Den andra boken Lucia Berlins, Välkommen hem, Kväll i Paradiset, var en riktig bomb. Fan, hon skriver ju precis som Hemingway. Kort, beskrivande, tätt, mycket mellan raderna och grymma dialoger och miljöbeskrivningar. Noveller. Jag har alltid tyckt Hemingway varit den överlägset bäste novellskrivaren genom tiderna, men Lucia är inte dålig hon heller. Skriva noveller är som att skriva blogg, men längre. Måste hålla ett djävulskt tryck i texten, det kunde Hem och det kan Lucia. Och DET är ovanligt. Det flesta noveller saknar ett slut och blir bara en seg deg.

Det leder mig till Netfix och serien Främlingen, satans bra, den med. Och nu såg jag att Homeland kör igång. Nu får vi se hur galen bruttan som är huvudfiguren blivit. Hon uppvisar ju alla möjliga psykproblem, men är en intressant typ. Kanske inte riktigt ett äktenskapstycke, men på avstånd verkar hon som en galen bomb.

Ja, ni ser. Hur man har det? Tog en semla före lunchen Kunde inte vänta?