en dag i skuggan av solen

Det var en dag då han mest satt i skuggan, drömde om solen. Det var en februaridag i kalla Norden. Han åt indiskt, smakade som alltid perfekt och vid bordet bredvid satt ett modernt gäng Imacmänniskor. En kvinna i gänget smattrade som en kulspruta och allt handlade om relationer, barn, jobbet och hur svårt det var med äktenskapet. 

Han gav fan i att ta kaffe efter maten. Kulsprutan malde på och han skyndade sig ut på gatan, gick ner till Skrapan och köpte två böcker för sammanlagt fem hundra kronor. Mest för han tyckte det var så innihelvete trist allting. Han längtade efter att bo någon annanstans, vid ett hav eller en sjö och slippa höra alla jävla Imacmänniskors hopplösa problem. När skulle folk börja fatta att livet måste ändras, att det inte bara kunde vara ett slaveri? 

Det kanske var vädret, det här vädret som aldrig blev något väder, plus minus noll, ingen snö, ingen skidåknng, ingen cykling, ingenting. Jävla ingentingväder. Han köpte två böcker, så fick det vara och sedan gick han och tog en öl på en pub. Det gjorde saken lite bättre men lika förbannat var det lika extremt tråkigt som det varit innan han köpt böckerna och ölen. 

Han fick ett erbjudande om att ställa ut i Göteborg, för litet, behövde mycket mer utrymme, men det var ju snällt att ringa och fråga. Till och med det trodde han inte längre på. Ställa ut, varför det? Han tänkte bara göra en utställning till i sitt liv, en film, kanske två, en bok sedan skulle han bli fårfarmare, eller något liknande.

Så gick det på och han frågade sig själv: Har du inga intressen längre och svaret var helt negativt. Nej, han hade inga intressen längre. Det som varit hans hela liv var hans intresse, men det var inte hans intresse längre och därmed hade han inget liv som byggde på det intresset. Frågan var bara vad han skulle SKAFFA sig för intresse,,,,det var det han satt och funderade på.