Gunnar Smoliansky har gått bort.

Käre Gunnar, denne man som i så många år varit en människa jag ständigt mött, fikat och snackat med överallt. Vi har levt i samma kvarter i säkert 20 år. Han med sitt labb och jag med mina lägenheter. Nu är han borta. Han har varit borta ett tag på grund av han bott mest i sitt hus utanför stan.

Jag behöver inte säga mycket om Gunnar som fotograf. Han var och är och kommer alltid att vara en Maestro. Sin egen, lågmälda stil som fungerar överallt.

För mig var Gunnar mer en skön typ, en lite gruffande, rolig människa som kunde säga det mest häpnadsväckande saker hur som helst och när som helst. Man kunde aldrig känna sig säker för plötsligt kom det något dräpande mitt i det allvar han också alltid bar inom sig.

Vila i frid Gunnar. Gatorna där uppe mellan Borgmästargatan och Erstagatan kommer inte att vara sig lika längre. Tack för allt.