Rågång till kärleken
.jpg)
Det är en ganska makalös bok. Den ingår i en serie som började med Fängelse, sedan Slottet och avslutades med den mer symboliska boken om Psyket.
Bilderna i boken är verkligen en Mästares. Om man ser i blicken på de som har blivit fotograferade, så ser man liv. Ett äldreboende är ingen lek. Det kan vara fruktansvärt fult och vackert, men det är ändå granne med döden och allt vad som tillhör den stunden. Det finns en knivskarp gräns mellan att gå över gränsen och inte och Anders klarar det trots att han är så intim och närgången. Att se dessa vuxna är också att se dem som barn, se deras barndom. Det är lite psykoterapi över boken.
Ja, det är en märklig bok, kanske Anders mest intensiva i så motto att han höll sig från symbolerna. Efter den här boken har han i takt med att han förskjutit sin fotografi från människans blick, till människans symboler, allt mer förflyttat sig till att uttrycka sig själv med hjälp av andra människor. Att visa sina egna känslor genom att göra bild av dom fast med andra människor som symbol för vad han känner.
Rågång till kärleken är en slags klassiskt reportage av en Mästare, som förmår att balansera på en knivegg och låta de fotograferades känslor strömma in i oss.
Jag tror inte det kommer att tas sådana här bilder något mer. Jag ser inget som pekar på det, utan världen driver oss allt mer från att vara aktivister till konsumenter. Jag kan bara gå till mig själv. Många tycker min bok Stockholm blues är det bästa jag gjort. Ja, det är snygga bilder men jag har själv en väldigt stark invändning. Den betraktar för mycket, jobbar för mycket med symboler och saknar den riktiga humanismen. För mig är det humanistiska inslaget det viktigaste. Jag ser ingen vits med att göra bilder som är skitsnygga, bra, men saknar humanism. För mig måste bilder vara som ett samtal. Det ska finnas kärlek i botten. Det ska inte vara så att ett samtal handlar om vad jag kan suga ut av det. Det handlar om att ge.
Idag handlar fotografi mycket om att suga ut, syssla med symboler och därför går fotografin enligt mig kräftgång. Nu har jag sagt det. Nu snöar det ute. Då vet ni vad som gäller.
