Om tiden, Kattjävel
Alla vi som gillar bild är ju fantastiskt intresserade av fotografen, tankarna bakom bilden, hur de överlever, vad det kostar på att göra bild. Allt detta som är som ett samtal mellan intervjuaren och fotografen. Vi vill träda in i fotografens hjärna och kropp. Tekniken är något väldigt enkelt. Det kan man hyvla av på tre rader.
Tyvärr har man vänt på steken och gett samtalet tre rader och det oviktiga allt utrymme i världen. Man kan inte driva en konstart som foto genom att snacka om kameror. Det är som att diskutera litteratur genom att snacka om färgband i maskinen.
Människan är helt enkelt mycket mer komplicerad och längtande.
Jag har några ex av Foto hemma, tex från 1975 då Strömholm blir intervjuad av Hans Erixon i Paris. Det är en mästerlig intervju. Anders Petersen har också blivit genomsnackad i Foto, några mycket bra intervjuer. Foto har alltså varit en riktigt bra tidning en gång, men med tiden så har den tunnats ut. Kanske för att det finns mindre intressanta fotografer att snacka med? Kanske för att man inte snackar som förr? Kanske för att fotot tagit en annan vändning?
Jag har en gammal Camera, där man snackar om Strömholm, med bla annat Peter Weiss, Tor Ivan Odulf. Etc är den bästa svenska bildtidningen någonsin, tätt följd av Foto och Populär fotografi. Och med fototidning menar jag innehåll och bild.
Kattjävel, heter ett nytt försök på nätet. Det är på ideell basis, men man försöker uttrycka något, tala om sina känslor och sin syn på saken. Jag tycker om sådant. Jag tycker om försöken. Jag tycker om kommunikationen.
Idag finns ingen svensk fototidning som är värd att ens öppnas och det beror på att man tappat bort samhällssynen, varför man fotograferar, vad är bild, alla de djupgående frågorna. Om man ska lära sig om bild måste man läsa litteratur, se film eller lyssna på musik. Man måste komma dit så att något frö av lust tänds inom en och utifrån det söka göra bild. Det går inte att börja i Photoshop.
All bra fotografi jag sett i mitt liv kommer ur en slags lust. Att resa, att ingå i en kultur, politiskt intresse, allt kommer från samhället, vad samhället ger oss, visar oss. Om man då gör fototidningar som helt glömmer bort dessa baskunskaper, tro fan att det skiter sig.
Ta programmet, Alla är vi fotografer. Det kommer aldrig att inspirera en enda människa till att börja göra bild. Det är precis tvärtom. Det leder endast till att man trivaliserar tillvaron, trivaliserar fotografin, bilden, bildens uppsåt.
Vad det gäller bild så finns det bara ett förhållningssätt om man ska nå fram. Man måste söka på allvar och lyssna på sina egna och samhällets signaler. Utifrån det får man sedan bestämma åt vilket håll man ska gå.
