Jag träffade en gammal vän på restaurangen. Hon hälsade på i Barca 1982. Hon var blond då och hon var blond nu. Det har runnit mycket vatten i ån sedan dess. Hon var sig lik. Det värmde.
Bilden: Jordcirkus i Hamburg, 1980.
Jag gjorde en barnbok, Småmänniskor. De små människorna hade en slags grace i de unga åren. Ibland möter jag någon av de unga. De hälsar alltid artigt och varmt. Det värmer.
Ett party, Sydafrika. Kapstaden. Ett fint ställe. Det var mycket jag tyckte om med Sydafrika. Det var en riktig kamp och folk var alltid så vänliga.
Följde med Palme på valturne. På något vis hamnade jag även hos Moderaterna.
En gata i Istanbul ser aldrig ut som en gata i Stockholm och helt klart föredrar jag den Istanbulska, oslipade varianten.
I Baskien, Bilbao, gjorde de starkaste männen upp. Sedan gick vi och drack rött vin och sjöng några sånger.
Cadis fungerade aldrig. Tarifa däremot tog hela min kropp och min själ. Jag hamnade där efter att ha läst den underbare författaren Löfström från Lund. Jag tyckte om vindarna och närheten till Afrika. Det påminde om Naxos och en gång frågade jag en tysk kvinna på beachen i Naxos om hon hört talas om Tarifa. Hon tittade på mig och vår hemlighet var beseglad.
Jag gjorde många kontaktkartor förr i tiden. Jag tittar på dom fortfarande.
Jag minns alltid Hemingways beskrivning av hur hans fru kastade ut hans manuskript genom tågfönstret. Jag ville alltid skriva. Jag ville alltid bli en stor författare. Så blev det inte, men jag försökte och jag hade alltid en röd Remington med mig på resorna i Volvon.
