Dagar som dessa...

Girls from Archaos.

 Den lilla tjejen stod ofta vid musikanläggningen, en halv trappa ner, i Barca.

Naxos idag, nästan 20 grader.
Malaga idag och resten av veckan, mellan 17 och 20 grader.

Jag kollar ut genom fönstret. tänk om det ändå kunde storma. Vet ni att viljan sitter i struphuvudet? Det finns ett viljecentrum där, ett ställe där Sanningen kan finnas. Om man har ont i halsen så ljuger man om något i sitt liv. Jag har haft ont i halsen sedan mitten av januari. Vad ljuger jag om? Och hur får man perspektiv på sitt liv?

Okej, lägg dig ner och fråga dig själv? Vad är jag inte nöjd med och vad är jag nöjd med? Svårt att hitta svaren och ännu svårare blir det om man börjar tänka på alternativen. Någon sa att om man började tänka för mycket så ska man sticka ut och jogga eller göra något fysiskt så tankeverksamheten lägger ned.

Jag tänkte gå på gymmet i morse, sedan hörde jag hur det regnade och gjorde som katten. Kurade ihop mig.

Det är mycket inom läkemedelskonsten som diskuteras i dagarna. Blodtrycket tex? Om man har ett lätt förhöjt blodtryck, typ mellan 100 i undertryck och 160 i övertryck, så kan man inte finna att blodtrycksmedicinerna gör någon verkan. Det är väldigt oklart, däremot vet man att medicinerna har biverkningar, som torrhosta och sämre fungerande njurar. Betänk sedan hur många som äter dessa tabletter, kanske 30 procent av befolkningen över femtio år. Eller det här med antidepressiva? De fungerar, men de har sitt pris och ska det vara så, att SÅ många käkar antidepressivt, att pisset de pissar ut hamnar i våra vatten där vi hämtar vårt dricksvatten och sedan får alla en dos antidepressivt för det går inte riktigt att rena bort.

Jag kanske skulle dricka mer vatten, behöver få lite dämpning av ångesten. Jag tror mer på min sedvanliga metod, träningen. Den är bra mot allt.

 Sydafrika C:point. Strax utanför Joburg.

 Greken kör hem i bergen på Naxos. Det där är min träningsväg på cykeln också. Ingen lek.

Nicaragua. På östra sidan. Mycket reagge, mycket puffa, ganska jobbiga typer på den sidan. Fick fiska haj i alla fall. Dvs, först napp på en krok och sedan ett skott i huvet på fisken.

Tiden hinner ikapp oss alla. Strömholm var bra på affischer. Han var en jävel på att sätta ihop dom o ge dom en ny mening.

 Berlin. Jag vet inte vad jag tyckte om tiden där. Det är ju nämligen så att allt blir vardag. Det viktigaste för mig är solen. Att den värmer och finns hela tiden. Jag är Lejon, solmänniska. Finns det sol, finns det liv. Om det inte är sol får det gärna storma, men sk Englandsväder går fetbort.
Berlin? Hade sin charm, men Stockholm är en bättre stad. Den enda stad som är bättre i mina ögon än Stockholm var Barca. Jag älskade de tysta torgen, med en bänk, de gamla husen, krogarna och fiken som var typ fyra hundra år gamla. Frid, helt enkelt och så solen som alltid träffade en var man än satt.

Färjan anländer till Naxos. Det är alltid med kärlek jag står där. En gång grät jag då jag såg ljusen på Naxos. Jag kände sådan hemlängtan till ön. Då var det nära att jag inte skulle återvända till Stockholm. Sedan på tal om dessa myter om de slöa grekerna.
"OECD-statistik visar bland annat att antalet arbetade timmar i Grekland i genomsnitt ligger på 2037 per person(år 2013). Det är nästan 300 timmar mer per år än OECD-genomsnittet. Pensionsåldern ligger i snitt på 61 år, och inte 50 år, som en del medier har påstått."